Men hon tycker sig inte ha funnit några jättebra svar.

– Annat än att jag tror att mänskligheten har byggt upp en väldigt starkt uppdelning,  kvinna- man,  svart-vitt. Att vi har gjort den uppdelningen och att det har att göra med en strukturerande idé. Det har väldigt mycket att göra med hur man hetsar religionen också.

Hon fortsätter:

– För det finns ju kulturer med tre kön, till exempel. Det finns indian- populationer... och också i Indien finns det ett tredje  kön.

Fick nej på stor konstfestival i Helsingfors

Osten är turnerar för tillfället med föreställningen Magnus-Maria i Finland, på Åland och befinner sig i Stockholm lagom till Pridefestivalens öppnande.  Ann-Sofie Bárány står för bearbetningen och kompositör och medverkande sångare och skådespelare är samtliga kvinnor. Något som fick den stora multikonstfestivalen Helsingfors Festspel att avböja att låta sätta upp operan med motiveringen,

– Inte om det bara är kvinnor!

Den handlar om 19- åriga Maria som i början på 1700-talet beger sig från den åländska skärgården till Stockholm för att utforska livet och sjunga på stadens krogar. Hon inser att hon tjänar mer pengar när hon uppträder som man och börjar klä sig i manskläder. Anställd som klockare på landsbygden förför hen kvinnor med sin sångröst, den erotiska aptiten är stor och det vankas bröllop. Magnus-Marias identitet ifrågasätts och hen ställs inför rätta. Historien bygger på en sann historia.

Att det i Finland är en på flera sätt annorlunda situation än den i Sverige är medvetenheten liten om, menar Osten.

– Den moderna Priderörelsen och fri- och rättighetsrörelsen vad gäller sexuella minoriteter och så, har gått in på att kräva en rättighet till samkönade äktenskap och sådana saker. Det är inte ännu erkänt i Finland. Så historien är verkligen het när man kommer till exempelvis  Jakobstad  eller bibelbältet i Finland. Då ställer sig  publiken upp för att den är så kontroversiell. Så pass att lokalpressen fortfarande säger att Pride är Lucifer! säger Suzanne Osten. Så vi kommer till en väldigt diskuterande allmänhet.

Berättelsen om Magnus-Maria utspelar sig för 300 år sedan. Finns saker som är mer tabu nu än vad de var då?

– Visserligen är hela Norden på marsch fram för mänskliga rättigheter vad gäller de här sakerna. Men hos gemene man finns det mycket fantasier om kön och köns-överskridande. Ändå tror jag att i det folkliga sammanhanget,  där har människor klätt ut sig till ett annat kön och lekt med varandra också. Och jag tror inte att det var någon katastrof att ha sexuella kontakter före äktenskapet. Det var snarare ett uttryck för något naturligt.

Befriande för publiken att höra ämnet hanteras från scenen

Vad har ni, ensemblen, lärt er av att arbeta med föreställningen?

– Jag har alltid tänkt att en teaterpjäs kan inte ändra någonting. Men om en teater eller om en operaföreställning kommer i en samtidsdebatt, där det pågår en väldigt hetsig debatt, då kan det bli som en befrielse för publiken. Och så har det varit här. Vi har varit med om den här underbara saken, att vi tillsammans med publiken upptäcker hur viktiga de här frågorna är, och att de inte är avslutade. Det har varit ett väldigt svar, ett svar på det sättet att det är viktigt att det sägs från scenen, säger Osten.

– Det stora allvaret ger också plats för väldig humor. Och ett sätt att komma åt konservativa krafter eller rädda människor eller osäkra människor, det är att använda humor! Så vi skojar ganska friskt  om den erotiska aptiten hos Maria eller att prästen är kär i henne och sådär, vi skojar om det också, men allvaret är att de skulle kunna lyncha henne när de upptäcker henne. Det är det som är allvaret.

Operaföreställningen öppnar och slutar i en rättegång där Magnus-Maria ställs till svars för att hon levt som man. Pjäsen grundar sig i en sann historia om Maria Johansdotter som i sekelskiftet blev åtalad och riskerade dödstraff.  Istället blev straffet åtta dagars fasta på vatten och bröd.

– Så vi tror det innebar att hon klarade sig, det är en optimistisk föreställning!, säger Suzanne Osten.

Magnus Maria spelas den 30/7 I Hangarnen, Subtopia i Stockholm och på Esbo Stadsteater i Esbo den 7/9.

Musik: Karólina Eiriksdóttir. Text: Katarina Gäddnäs. Dramaturg/Bearbetning: Ann-Sofie Bárány. Regi: Suzanne Osten.