Det som skulle bli en kortare tid utomlands, i väntan på att konflikten i Syrien skulle lugna ner sig, har nu blivit en långvarig exil för författaren Samar Yazbek. En exil som påverkar hela hennes person.

– Jag känner mig skild från verkligheten. Tragedin i Syrien är ständigt närvarande i mitt liv och mitt skrivande. Min kropp finns här, men mina tankar och min själ finns någon annanstans, säger hon till Kulturnyheterna.

Drömmen har försvagats

När Kulturnyheterna träffade henne för tre år sedan kände hon inte att hon hade lämnat Syrien. Hon drömde om att återvända, men sedan dess har kriget eskalerat och blivit djupt infekterat.

– Drömmen blir alltmer avlägsen, läget är oerhört dåligt i Syrien.

I boken ”Resa in i tomheten” beskriver hon sina hemliga besök i hemlandet efter att hon gått i exil. Utan regimens vetande tog hon sig över gränsen från Turkiet ett flertal gånger, och hon beskriver sina möten med civilbefolkningen samt de stridande på olika sidor.  

Det är stundtals ofattbara grymheter som beskrivs, till exempel när en ung man grät och bad sitt befäl om att slippa våldta en ung kvinna.  

Ur ”Resa in i tomheten”: Befälet reste sig genast och sköt min vän. Mördade honom. Jag såg det med egna ögon. Vet du vilken del av Muhammeds kropp befälet valde att skjuta på? Han var tyst en stund innan han utan minsta blygsel pekade mellan benen. ”Här”.

Tog hjälp av fiktionen

För att kunna hantera det hon såg och fick berättat för sig i Syrien hade hon en strategi – hon tog hjälp av fiktionen för att beskriva verkligheten.

– Jag var rädd, om man har en oljefatsbomber över sig så känner man skräck. Jag tänkte hela tiden på vad en figur i en roman skulle göra i det läget? Som författare har man förmåganatt handla på ett bättre sätt, man kan arbeta med fantasin. säger Samar Yazbek.

Tystnad från omvärlden

Sedan hon lämnade Syrien har landet blivit oigenkännligt. Det har gått från demonstrationer mot landets styre 2011, till en smältdegel av olika syriska stridande falanger, terrororganisationen IS, och stormakters intressen. Men trots konfliktens omfattning upplever Samar Yazbek bara tystnad från omvärlden – en farlig tystnad.

– Det finns ingen snabb lösning för det som händer i Syrien. Den tystnad som varat i fem år om alla massakrer som lett till att dessa månghövdade monster dykt upp i form av terrorister. Utan att belysa det som Assads regim har gjort med landet går det inte att se en snabb och färdig lösning.

– Tystnaden skrämmer mig för att den innebär mer våld och motvåld, mera död och mera krig, säger hon.   

”Vi måste tillbaka”

Idag lever Samar Yazbek i Paris, och som kriget ser ut nu kan hon inte återvända.

Ur ”Resa in i tomheten”: Då, just då, slog det mig att det var slutet av augusti och att jag aldrig mer skulle återvända, att jorden var ockuperad, liksom himlen. (…) Jag stirrade in i tomheten jag lämnat bortom gränsen”

Vad drömmer du om för egen del?

– Jag drömmer i första hand om att få ett slut på kriget. Att kriget stoppas och att vi får återvända, vi måste tillbaka, säger hon.