”Riktiga kvinnor pinkar stående”.
Det är författaren och debattören America Vera-Zavalas berättelse om Sara Lidman.
Född i Västerbottniska Missenträsk 1923. Död 80 år senare i Umeå. Hon var författaren som skrev om det moderna Norrlands framväxt. Om gruvnäringen, industrialiseringen, kolonialiseringen av markerna och om människorna som levde där.
– Hon var en av vår tids största författare, och vår tids största 1968-intellektuella som självklart satte sig bredvid Jean-Paul Sartre på Russelltribunalen. Hon var en stjärna på massa olika sätt, säger America Vera-Zavala.
Var tvungen att skriva
För Sara var aktivist också. Hon tog ställning för strejkande gruvarbetare, mot apartheidregimen i Sydafrika, kriget i Vietnam och kärnvapenupprustningen.
– Hon var besvärlig genom hela livet. Hon var vänster, blev bortburen av poliser under en klimatockupation. Jag tror att människor har svårt att förhålla sig till det, man förväntar sig att man tillslut ändå ska kuvas in i samhället.
Sara Lidman lät sig aldrig kuvas, säger America Vera-Zavala. För fyra år sedan kände hon sig tvungen att skriva om henne. Dels därför.
– Jag läste mycket om gruvstrejken, och stötte på henne om och om igen. Tillslut var det som att Sara valde mig, säger hon.
– Den magiska realismen hon använder finns även i latinamerikansk litteratur. Trots att jag inte är från Norrland, fast att jag kom till Sverige när jag var tre år så kan jag känna mig hemma i språket. Det handlar om att se det magiska i sin egen verklighet och en självklarhet inför att kämpa för sin verklighet. Att hela tiden se ett exploaterande och förhålla sig till det.
När America Vera-Zavala skrivit om hjärnan bakom ”Jernbane-eposet”, har hon känt det släktskapet. Ibland på kommunikationsnivå.
– Det var något tillfälle när jag satt och skrev då jag kände att hon satt uppe i himlen och tittade ner och liksom nickade, som att ”det här är bra”.
Ni har utomjordisk kontakt?
– Ja precis. Det är den magiska realismen.
”Behövs i dag”
Förra året sattes America Vera-Zavalas föreställning upp på Västerbottensteatern.
Den 15 augusti är det dags för Stockholm och Stadsteatern. I rollerna som Sara Lidman syns skådespelarna Claire Wikholm, Angelika Prick, Nadja Mirmiran och Thérèse Svensson.
– Sara Lidman behövs i dag. Jag tror att vi längtar efter någon som kan formulera någonting den tror på. Någon slags ideologi. Där finns verkligen Sara, säger Olof Hansson, regissör.
– Hon levde väldigt okonventionellt: utan barn med många olika kärleksrelationer. Hon var väldigt intresserad av mode... Bitar som jag inte hade en aning om tidigare. Jag tror att hon har blivit lite bortglömd och jag tror det har att göra med att hon var kvinna. Och att hon var så solitär. Ingen annan skrev som henne.
America Vera-Zavala ser också en onödig samtidsdistans tas från Sara Lidman.
– Av någon anledning har man gjort henne svår. Hennes litteratur är inte svår, men det första man får höra är att ”nej det är på dialekt och det är så svårt...” Jag tror att om Sara Lidman hade varit man så hade hon varit uppburen på ett helt annat sätt, säger hon.
– Sara Lidman var en bästsäljande författare. När hon skrev en ny bok så gick man och köpte den. Hon har alla möjligheter att göra en comeback. För mig är det viktigt att visa upp Sara Lidman i all sin prakt. Hon förtjänar det.
Se inslaget i klippet ovan.