Vilken är din personliga relation till skägg?

- Jag skulle verkligen, verkligen inte vilja ha en naturligt skäggväxt att förhålla mig till, men jag tycker att det är kul att klä ut mig i skägg - att leka med könsrollerna. Jag gick på en dragking-workshop vid ett tillfälle. Där skulle vi skulle vi gå ut på krogen utklädda till dragkings, med skägget på. Och jag blev rädd när jag gick ut. Jag blev förvånad över det, men jag var rädd att bli nedslagen. När jag åkte hem i tunnelbanan vågade jag inte se folk i ögonen.

Och hur ser du på skägg mer generellt?

- Jag tycker att skägg är intressant. När det sitter på en kvinna så blir det ett uttryck för utanförskap. Det blir fel, enligt normen. Men på en man innebär skägget tvärtom gemenskap. Det finns ju kvinnor som har skägg, men på Åhléns skönhetsavdelning köper man strips att plocka bort stråna med. Skägg är bundet till normer - till vad som är rätt och fel, normalt och onormalt.

Skäggiga damen är ju en klassisk cirkusfigur. Hur ser du på henne?

- Hon är en symbol för utanförskap. Hon är en outsiderkaraktär som vi gärna betraktar men inte blir bästa vän med. Skäggiga damen är inte socialt accepterad.

Varför tar du ”Hyllning till skägget” till Hangaren nu?

- För att det är en fantastisk föreställning! Jag såg den 2009 i Zagreb och har tänkt på den sedan dess. Jag ser över hundratalet föreställningar varje år, och den här är en av de mest spännande jag har sett. Jeanne Mordoj är en konstnär med ett helt eget universum. Det här är en personlig berättelse om marginalisering av det annorlunda, med en väldigt finskruvad humor. Hon leker med normer på ett sätt som stannar kvar.

Jeanne Mordoj har två motspelare – ett grävlingkranium och skallen från en bergsget. Vad tillför de på scen?

- Ett genomgående tema är döden, och bergsgeten och grävlingen är döda. De har ätit ihjäl sig i en snigelätartävling och är Mordojs alter egon från dödsriket, skulle jag tro. De för en filosofisk diskussion om livet och döden.

Vilka är målgruppen för ”Hyllning till skägget” - eller ”Eloge du Poil” som den heter på franska?
- Alla som gillar att bli överraskade och uppskattar surrealism och skruvad humor. Den rekommenderade 15-årsgränsen handlar inte om innehållet, utan om att föreställningen översätts av en textmaskin, då den är på franska.

Vad hoppas du att publiken får med sig?

- Jag hoppas att föreställningen öppnar dörrar i folks sinnen och fantasi, som de inte visste fanns.