Tidigare under onsdagskvällen delades svenska Fotobokspriset ut. Och årets pris går till Kalle Assbrings bok ”Fadern, sonen och Göran”, en bok som handlar om fotografens far, Göran Assbring, som också var fotograf och mördades 1983 under ett uppdrag i Eritrea.
– Efter att han blev skjuten blev han martyrförklarad. Och ses som att han var en av gerillakrigarna fast han hade en kamera i stället för vapen, säger Kalle Assbring.
Göran Assbring var en av få i Sverige som intresserade sig för det blodiga kriget i Eritrea under 1980-talet. Sonen, Kalle Assbring, var bara 8 år när fadern mördades under vad som skulle bli hans sista uppdrag där. Och tidigt i livet valde sonen själv bli fotograf.
– Det var nästintill heligt, det yrket. Träffade jag någon annan fotograf så… det var ädelt, på något sätt. Det var viktigt.
”Lite som att möta min pappa”
Kalle Assbring följde i sin fars fotspår och åkte till Eritrea. Under sitt första besök där upptäckte han att flera eritreaner döpt sina barn till namnet Göran, för att hedra pappans gärning.
– Då tyckte jag att det var lite som att möta min pappa, en liten del av honom. Wow, på ett sätt lever han lite grann. Han går runt här, han går i den här skolan. Han jobbar på den här åkern. Det var skithäftigt.
Storpolitik och familjetragedier
I kväll belönades Kalle Assbrings bok ”Fadern, sonen och Göran” med svenska fotobokspriset. I boken dokumenterar Kalle Assbring sina möten med Göran-pojkarna i Eritrea, och i Sverige. En av de barn som uppkallades efter den svenska fotografen är den fängslade journalisten Dawit Isaaks son.
– Det handlar om storpolitik, det handlar om familjetragedier och en väldigt komplex berättelse. Det är en väldigt komplex berättelse, och det är därför vi har valt att uppmärksamma den, säger fotografen och skribenten Tommy Arvidsson som sitter i juryn.
”Vi är alla en och samma”
– Jag ville minska avståndet mellan Sverige och Eritrea. Och med det här symboliska namnet Göran. Göran Persson, så tycker jag att bara där så minskar man ju avståndet. Och kanske är det lättare då för någon som aldrig varit i Eritrea att förstå. Vi är alla en och samma.
I ateljén i Hägersten finns faderns gamla kamera, ett smycke täljt av ett gerillabarn, en leksakskalshnikov och Kalle Assbrings intresse för Eritrea började som ett sätt att bearbeta saknaden efter fadern.
– Det är lite grejer överallt här som påminner om honom. Om han ser mig nu kanske han tänker nu räcker det. Fortsätt, gå vidare, säger Kalle Assbring.