Thåström släpper ny platta och samtidigt lägger skivbolaget ut en intervju med honom på Youtube, i fyra delar. Filmen är inspelad i en källare på Dalagatan i Stockholm och det är Jan Gradvall, en av Sveriges mest respekterade musikjournalister, som ställer frågorna.

”Rimlig ersättning”

Gradvall gör jobbet för skivbolagets räkning för en ”rimlig ersättning efter utförd prestation”, förklarar Pankan Andersson från Thåströms managementbolag.

”Vi valde en erfaren frilansjournalist som både vi och Thåström har stort förtroende för”, fortsätter han i ett mejl till Kulturyheterna.

– Idag handplockar skivbolagen journalisten som har rätt kunskap, rätt personlighet och därmed passar in i lanseringsstrategin, säger varumärkesexperten Jackie Kothbauer.

Jackie Kothbauer är kritisk till journalister som ställer upp på företagen pr-strategier. Hon menar att de gör reklam.

Vill inte recencera

Jan Gradvall själv vill inte vara med och prata om uppdraget som Thåströms intervjuare. ”Nej tack”, skriver han i ett mess till Kulturnyheterna. På sin blogg förklarar han:

”I och med att min uppdragsgivare är inte är en tidning eller tv-kanal eller radiokanal – uppdraget kommer formellt från Thåströms management (Autonom) och skivbolag (Razzia) – så kan man inte kalla det för en journalistisk intervju” och vidare ”I och med min inblandning kommer jag heller inte att recensera albumet eller skriva om det i övrigt.”

Eskil Fagerström, kulturjournalist på Sydsvenskan pekar på Thåströms youtube-intervju är ytterliggare ett bevis på att de traditionella medierna har förlorat sin roll som gatekeepers. Idag kan artister och andras stjärnor som är tillräckligt stora själva diktera villkoren och använda vilka kanaler de vill för att nå ut till fansen.

– Den gamla journalistiska idealmodellen är under press och attack. Dammluckorna har öppnats för alla möjliga hybridmodeller av journalistik, säger han och fortsätter:

– Gradvall är en del av Thåströms marknadsföringsstrategi. Det behöver inte bli dåligt, men han har uppdraget från skivbolaget snarare än läsarna. Det behöver inte vara fel, men det är en artskillnad, säger Eskil Fagerström.

– Gränserna suddas ut – vad är reklam och vad är journalistik? Hela medieklimatet är förändrat, säger Carolina Norén som leder Svensktoppen i P4.

Hon tror att det finns en fara i utvecklingen.

– Det är alltid en nackdel när pengar är inblandade. Visst, som journalist kanske du kan förhålla dig objektivt, men när ett kommersiellt företag står bakom intervjun ligger det i sakens natur att du blir ifrågasatt.

Zlatan och Robyn – exklusivt

Volvo använde sig också av journalister när biljätten lanserade sin senaste bilmodell. Utan att ge dem betalt. Den gången blev Jan Gradvall uppringd av PR-byrån Forssman och Bodenforss och fick frågan om han ville göra ett reportage om Zlatan. Som enda journalist fick han följa med filmteamet och Zlatan norrut och vara med under inspelningen av biljättens reklamfilm, där Zlatan jagar kronhjort och badar i isvak till tonerna av Sveriges nationalsång i ny version. Dagen före filmen släpptes publicerades Gradvalls nio sidor långa, exklusiva reportage i DI Weekend.

När det var Robyns tur att göra reklam för Volvo fick Dagens Nyheter och musikjournalisten Hanna Fahl ensamrätt om intervjun. Också den gången resulterade det i ett flera sidor långt reportage, där Robyn bland annat fick berätta att hon tycker att Volvo är en mycket bra bil.

PR-värdet för jättereportagen i två stora tidningar är såklart enormt. Men det är också läsvärdet för alla som är intresserade av Zlatan och Robin. Eller värdet för Thåström-fansen som får en lyssna på en dryg timme lång intervju med artisten, gratis på nätet.

– Så länge publiken inte bryr sig om det är journalistik eller reklam, utan bara vill läsa en intervju med Robyn eller Thåström, så kan den här utvecklingen fortsätta. Då tror jag vi får se fler journalister som ägnar sig åt reklam, säger Jackie Kothbauer.

Sedan lägger hon pannan i djupa veck.

– Fan vad hemskt, jag vill inte att det ska vara såhär...