– Det är ett slags existentiell reningsrit kan man säga. Också så där köttig, härlig och dramatisk som Fassbinder är, säger Sunil Munshi.
I vår regisserar han en ny version av Rainer Werner Fassbinders pjäs och film Petra von Kants bittra tårar, berättelsen om en kokainstinn modevärld där Petra von Kant är designhärskarinnan som blir besatt av en yngre kvinna. Sunil Munshi berättar att han och Ingela Olsson pratat om att genomföra detta projektet länge.
Våld, porr och fashion
– Jag gillar att jobba med kvinnor som varit med i branschen ett tag, jag älskar det. Och Ingela är som en musa för mig i detta, säger Sunil Munshi.
I pjäsen finns sex kvinnoroller.
– Jag tycker det är häftigt att få göra detta rika kvinnoporträtt. Männen får vara något vi talar om vid sidan av. Camilla Thulin gör kläderna och det handlar väldigt mycket om modets värld. Så det är något slags odyssé i våld, porr och fashion.
Internetdystopi
Förutom Sunil Munshis tolkning av Fassbinder blir det även nyskrivet av Lars Norén samt en internetdystopi i regi av Lena Endre. Och i februari är det premiär för den avslutande delen av Marie-Louise Ekmans trilogi om sin mamma. Trilogin inleddes med Gäckanden och Dödspatrullen. I tredje delen, som heter Försökskaninerna, befinner sig modern på ett demensboende och Marie Göranzon spelar huvudrollen.
– Min mamma finns också med. Hon var ju jämnårig med Marie-Louise mamma. Vi är ju fyrtiotalister och de käringarna eller kvinnorna... När jag säger käringar så menar jag kär-ing. Det är något positivt. De tillverkas inte i dag, säger Marie Göranzon.
Modern som modell
Marie-Louise Ekman säger att ju äldre hon blir, desto mer tid tillbringar hon i sällskap med döda personer.
– Jag pratar om min mamma med mina barn och barnbarn fastän hon inte lever. Och vi pratar båda två väldigt mycket om våra mödrar. Du, Marie, när du gör dina roller. Du har beskrivit det som att din mamma är din modell när du gör dina kvinnoporträtt på scen. Så du har ju byggt ett konstnärskap väldigt mycket utifrån din mamma, säger Marie-Louise Ekman.
– Mm. Femtio år skulle jag vilja säga är byggt på mamma. Det är den grunden jag har. Sedan kan kvinnorna ytligt sett vara lite annorlunda, men det är mamma som är där, säger Marie Göranzon.