Tidigare i sommar anmälde en kvinna en teatergrupp på friluftsmuseumet Foteviken i Vellinge. När kvinnan besökte vikingabyn fångades hon in med nät och såldes på en slavauktion, av teatergruppen som kallar sig ”Nordic International Slave Trade Company”.

Händelsen ledde till att 200 kvinnor som håller på med vikingalajv skrev ett öppet brev till Foteviken, där de krävde att ”återfå rätten till sina kroppar”, enligt Sydsvenskan.

”Slavhandel fanns, men inte på det viset”

Och fyra arkeologer reagerade i en debattartikel, där de ansåg att teatergruppen har betett sig ansvarslöst av flera anledningar. Det begick dels ett övergrepp, dels var aktionen så historiskt inkorrekt att den pedagogiska effekten försvann helt, anser de.

En av författarna är Melissa Isla Venegas.

– Vad vi reagerade på, som arkeologer, är att det var fel sätt att bedriva slavhandel. Att återskapa situationer från den här tiden missbrukas, så att säga. Slavhandel fanns, men inte på det viset. Det var inte så man fångade slavar, säger hon.

Våld och förtryck som underhållning

I debattartikeln kallar hon och hennes tre arkeolog-kollegor teatergruppens slavhandel för ”fantasier om kvinnans värde som finner utlopp i skådespelarnas gestaltning”.

De anser att auktionen egentligen har väldigt lite att göra med det forskningen har att säga om vikingatiden, och frågar sig varifrån behovet av att iscensätta slaveri, våld och sexuellt förtryck som historisk underhållning kommer.

”Många rycker i historien”

Enligt Melissa Isla Venegas har just vikingar dessutom kommit att stå för en bild av någon sorts ursvenskhet, som egentligen har lite att göra med det vetenskapen har kommit fram till. Det är inte heller ovanligt att felaktiga föreställningar om forntiden utnyttjas av nationalist-politiska grupper.

– Klimatet nu är ju så, att många olika politiska grupper rycker i historien, säger Melissa Isla Venegas.

Kvinnoföreställning från 1800-talet

Och att kvinnor skulle fångas med nät och säljas på torg är snarast en fantasi. Vikingasamhället var i själva verket rätt jämställt, enligt Melissa Isla Venegas.

– De hade makt över vad de skulle göra, vem de skulle gifta sig med, kvinnor bestämde över slavar. Det fanns kvinnor som kunde hantera verktyg och vapen och hade åsikter. Vi känner till drottningar, inte bara kungar, och viktiga kvinnor är med på runstenar, säger hon.

Den bild av hur samhället var strukturerat på vikingatiden som vi dras med idag, härleder hon till den nationalromantiska eran på 1800-talet. Det är den tidens föreställningar om till exempel kön, som präglar hur vår kultur ser på forntidshistorien nu.

– Som arkeolog händer det ofta att man ser tv-serier, historieundervisning och annat som är snedvriden och har fastnat i gamla mönster, säger Isla Venegas.

”Inte politiskt, men vetenskapligt, korrekt”

Även när det handlar om exempelvis teater, är det viktigt att historiska iscensättningar bygger på riktig kunskap, anser Melissa Isla Venegas.

– Arkeologin är ju allas. Forntiden är allas vår historia och vi har alla rätt till den, oavsett om vi läser en barnbok eller visar den för en större publik på något annat sätt. Då ska man ju göra det korrekt.

Hon tycker att vikingabyar som den i Foteviken kan vara ett utmärkt sätt att visa upp historia om det görs på rätt sätt.

– Barnfamiljer går ju inte och sätter sig på ett seminarium, eller en disputation. Men det man vet ska ju komma fram, om man hävdar att det var så här man gjorde på vikingatiden. Det ska inte vara politiskt korrekt – men vetenskapligt korrekt, säger Isla Venegas.