De tre senaste åren har vinnarna i Eurovision Song Contest varit Tysklands Lena, Azerbajdzjans Ell/Nikki och Sveriges Loreen. Tre bidrag som använt ett mer nedtonat uttryck och byggt mänskliga relationer.

Vill bryta den tekniska upprustningen

För tio år sedan vann kvinnliga solister som Ruslana och Elena Paparizou tävlingen med intensiva dansnummer. Sedan trappades effekterna upp med showframträdanden av akter som Lordi och Dima Bilan.

Därefter hände något. Vinnarna blev i stället artisterna med de mindre överflödande bidragen. Men samtidigt fortsatte arrangörsskapet av själva evenemanget att handla om avancerad teknologi.

Den kursen vill Sverige bryta. Här är de svenska planerna inför tävlingen 2013, som innebär en helt ny inriktning för Eurovision Song Contest.

Vägs ände

Martin Österdahl är exekutiv producent för tävlingen och ansvarig i den svenska ledningsgruppen. Han menar att Eurovision Song Contest i sin nuvarande inriktning har slagit i taket.

– Det finns ingen fortsättning på den linje som är inslagen från Moskva och Baku. Det går inte att göra en intressant berättelse med samma redskap som de använde. Det är inte möjligt att göra en mer extraordinär teknisk ljusshow än i Moskva, även om man har obegränsat med pengar, säger han.

– Ska man ta det här programmet vidare måste man välja en annan väg. Och vår väg är att röra sig mycket mer mot känslor och ett bra berättande. Det kommer att märkas, och det kommer att vara att ta programmet vidare till en ny dimension.

Melodifestivalen påverkar

I Melodifestivalen har utvecklingen under ett stort antal år gått mot brett uppskattad musik och stora artister, med Salem Al Fakir som ett av många exempel. Martin Österdahl tror att den svenska festivalen gör avtryck även internationellt.

– Vårt arbetssätt med Melodifestivalen kommer absolut att påverka hur vi gör Eurovision. Vi är det enda landet i Europa som gör vår nationella uttagning som sex stycken Eurovisionsliknande arenashower varje år. Genom det har vi en träning, säger han.

Han tror också att Melodifestivalen bidragit till att få det svenska arbetet i synk med den övriga utvecklingen i popkulturen.

– Festivalen är ett samlingsorgan för alla genrer och det bästa inom svensk popmusik varje år. Med det får vi förstås uppdaterat artisteri, visuellt uttryck och mode från många olika håll. Det påverkar förstås.

Framtiden för Eurovision

Nu tror Martin Österdahl att det finns en mättnad också i Europa när det gäller tävlingsbidrag med extra allt.

– Det finns inget mer att berätta vad gäller större LED-skärmar och en fantastisk mängd blinkande ljus. De gör att man måste ligga på väldigt långt avstånd med kameraskotten så att artisterna blir väldigt små. Det blir väldigt mycket distans, och mellan dem och bakgrunden blir det luft. Vi får inte tillräckligt emotionellt engagemang, och jag tror att människor har börjar registrera det – medvetet och omedvetet, men faktiskt allt mer medvetet.

– Det gjorde att Loreen stack ut. När man släckte bakgrunden kunde man komma mycket närmare henne och se hennes ögon. Orden som hon sjunger börjar betyda något. Man får en kontakt och en relation skapas, och det är helt avgörande. Jag tror absolut att det är vägen framåt.

I del 5: Så ska upplevelsen bli större – i den minsta Eurovisionsstaden på tjugo år.