”Det är den största luftbron i Svensk historia”, säger Carl-Axel Blomdahl och blickar ut över två C-130 Herculesflygplan som landat på Timbuktus flygplats efter drygt 90 minuters resa från huvudstaden Bamako.
Det är en resa som de gjort många gånger den senaste tiden. Med sig har de tung last som behövs till bygget av den svenska FN-campen tio minuters bilresa bort.
Blomdahl och stabschefen Richard Öster visar oss vägen till campen. En liten golfbil transporterar oss förbi FN-styrkan från Burkina Faso, på ökenvägar utan alltför djupa hål. Bakom stängsel, taggtråd och drygt två meter höga förstärkningar fyllda med sand, ligger den snart färdigställda svenska campen. För tillfället arbetar drygt 180 svenskar här i Timbuktu.
300 mil på usla vägar
När Richard Öster säger att det varit en logistisk utmaning att flytta 350 containrar med material från Sverige till ett afrikanskt land utan kust, så är det ett blygsamt uttalande. På ren svenska har det varit ett helvete att lösa uppgiften. Den största delen av utrustningen har skeppats med fartyg till Senegal, där den lastats om på lastbilar som sedan kört 300 mil på usla vägar genom öknen. Lastbilar har gått sönder, de har kört vilse och de har kört fast.
Resan har tagit mellan en och tre veckor, men på något sätt har de till slut nått målet. Att bygga en militärbas med svensk byggstandard mitt i öknen är allt annat än lätt.
– På en svårighetsskala mellan ett och tio är det här nio, säger Carl-Axel Blomdahl och tillägger att det som möjligtvis skulle kunna vara värre är att göra om samma manöver på nord- eller sydpolen.
Supercamp på 50 hektar
Förseningar har gjort att ingenjörsförbandet Mali 00 ligger drygt en månad efter den ursprungliga planeringen. Surt, menar Blomdahl, men i FN-sammanhang har det gått med rekordfart.
Svenskarnas område på 42.000 kvadratmeter utgör bara en liten del av den så kallade supercampen på runt 50 hektar. Den skulle vid det här laget varit fylld av 2.600 soldater från flera länder, men är så gott som tom sånär på svenskarna. Delar av FN-insatsen Minusma är närmare ett år försenad och väpnade grupper har inte varit sena att utnyttja situationen.
Underrättelsearbete viktigast för Mali 01
Under mars månad avslutar Mali 00 sitt uppdrag och underrättelseförbandet Mali 01 ska då ha fått upp tempot. Drygt 250 svenskar har till uppgift att samla in och analysera uppgifter som ska underlätta för FN att stabilisera landet. Arbetet sker framför allt med patruller som uppsöker lokalbefolkningen för att få information, men obemannade små flygplan med avancerade kameror kommer att användas så fort start- och landsningsbanan är färdigställd.
Ett problem som uppstått längs vägen är att få tag på tillräckligt många kvalificerade tolkar som, förutom lokalspråk, även talar engelska. Här i Timbuktu, som i övriga Mali, är andraspråket franska och ingen av svenskarna skryter om sina goda franskakunskaper.