Ryssland uppges nu tala med USA om ett eldupphör som skulle träda i kraft den 1 mars. Det står i motsats till de krav västländer har att Ryssland omedelbart ska ställa in sina bombningar.

Det handlar helt enkelt om huruvida det lönar sig att driva en politisk process – med samtal – eller om det vapnen som ska tala.

Offensiven mot Aleppo ska ha drivit minst 50.000 människor på flykt. Kanske 300.000 finns kvar i den belägrade staden. Den syriska regimen behärskar den västra delen av staden, rebellerna den östra.

Det har blivit omöjligt att tillföra Aleppo humanitär hjälp och en katastrof hotar. Likadant är läget i en rad andra syriska städer.

Slås ut

En offensiv fram till den 1 mars skulle kunna resultera i att en stor del av den beväpnade oppositionen mot al-Assad skulle slås ut i sitt kärnområde – plus ett enormt lidande för de civila.

Det strider också mot ett beslut i FN:s säkerhetsråd som uppmanar till fredssamtal mellan parterna och till att alla militära blockader (som den i Aleppo) ska hävas så att humanitär hjälp kan komma fram. Det uppmanar också till ett slut på dödandet av civila.

Hittills har Ryssland kommit ganska lätt undan när det gäller anklagelser att i sina räder också ha dödat många civila och förstört viktiga civila mål. Men ideliga rapporter om resultaten från bombningarna kan bli en belastning för Ryssland, som tillbakavisar anklagelserna.

Offensiv ska ställas in

Frågan är nu om Münchenmötet kan nå fram till ett ryskt-syriskt eldupphör i Syrien före den 1 mars.

Detta är nog det enda som kan få igång fredssamtalen mellan parterna, som hålls i Genève. Oppositionens krav för att delta i dessa fredssamtal är bland annat att den rysk-syriska offensiven mot de syriska rebellerna, som är mot den syriske diktatorn al-Assad, ska inställas.

I torsdagens Syrienmöte i München – i samband med en säkerhetspolitisk konferens under veckoslutet – samlas höga representanter för ett 20-tal länder som sponsrar de försök till fredsssamtal mellan de stridande parterna som görs i fredssamtalen i Genève.

Flytta fram positioner

Bland annat deltar Iran, Ryssland, Saudiarabien, Turkiet och USA. De gör detta sedan de precis inledda samtalen mellan parterna under FN:s beskydd har avbrutits.

Man hoppas att Genève-mötet ska börja igen den 25 februari. Kort därefter skulle alltså den rysk-syriska offensiven ställas in.

Det kan inte ses som något annat än att Ryssland och Syrien försöker flytta fram sina positioner så mycket som möjligt innan man börjar verkliga fredssamtal. Det skulle ske med en stärkt al-Assad och en försvagad opposition.

Det skulle inte vara det bästa sättet att bygga upp ett nytt fritt och fredligt Syrien. Den syriska rebellerna, liksom väst, kräver ju att al-Assad ska försvinna och ett övergångsstyre ska bildas. Ryssland vill ha med al-Assad i att forma det nya Syrien, något som oppositionen är klart emot.

Tillintetgjord

Den syriska oppositionen består av sunnitiska muslimer som får stöd från andra sunnitiska länder som Saudi-Arabien. (Det är dock svårt att se hur den brutala diktaturen i Saudiarabien ska kunna påverka Syrien i positiv riktning.)

Diktatorn al-Assad är religiöst sett alawit, en trosriktning som är släkt med shiitisk islam. Han har styrt med hjälp av denna alawitiska minoritet.

För de syriska rebellerna som slåss mot al-Assads regim betyder den pågående rysk-syriska offensiven mot Aleppo att en tung del av den beväpnade oppositionen skulle bli tillintetgjord.

Det skulle alltså inte finnas någon betydande militär opposition i Syrien. Den nu belägrade staden Aleppo har setts som en symbol för den fredliga protest mot al-Assad-regimen som började 2011.

Förlorare

Den enda sunnitiska militära opposition som skulle finnas kvar mot al-Assad är då – terroristorganisation IS. Om Ryssland med syriska marktrupper lyckas besegra den syriska al-Assad-oppositionen innebär detta alltså att man gett IS en stor seger.

IS motståndare – med USA i spetsen – skulle framstå som förlorare utan förmåga att bekämpa IS.

IS kan också väntas dra nytta av detta genom att det drar till sig fler besvikna syriska krigare.

Den rysk-syriska offensiven motverkar också USA:s och väststaternas – och en del arabstaters – planering. Målet är att få ett slut på inbördeskriget i Syrien för att kunna ta upp kampen mot IS även med den väpnade syriska rebellernas hjälp.

Men om de elimineras genom den rysk-syriska offensiven i februari – ja, då har USA:s plan i kampen mot IS rasat ihop. President Obama har ju förklarat att USA inte kan sända marktrupper utan måste lita på sådana krafter i regionen.

Anklagelser

Anklagelserna mot Ryssland från väst har blivit att allt högljuddare. En rad länders ledare anklagar Ryssland för att med sin bomboffensiv, som inleddes i höstas, bara understödja sin allierade al-Assad och strunta i IS-mål.

Ett exempel är belägringen av staden Aleppo. Men förklaringen ligger i att Ryssland och den syriska regimen rätt och slätt betraktar dem som opponerar mot al-Assad som ”terrorister”.

Ryssland tillbakavisar de västliga anklagelserna som däremot till stor del bekräftas av ett nät av rapportörer inne i Syrien.

Frågan är vad som händer med Rysslands anseende i världen om en katastrof drabbar de 300.000 som är innestängda i Aleppo? Den frågan gäller också ytterligare 15 syriska städer som belägras av regimens armé.

Behålla inflytande

För Ryssland handlar det också om att rädda någon form av regim som på något sätt är lierad med Ryssland.

Det är Rysslands chans att behålla sitt inflytande i åtminstone en stat i Mellanöstern, där man sedan tidigare har en flottbas.