Det gick egentligen inte många dagar efter överenskommelsen i Minsk den femte september innan det var uppenbart att uppgörelsen inte skulle hålla. Soldater fortsatte att stupa, civila fortsatte att dö och ingenting tydde på att trupperna, vare sig de ukrainska eller de ryska var beredda att dra sig tillbaka.
Trots det användes från både ryskt och ukrainskt håll en retorik som byggde på att vapenvilan bestod. Med uppgift att rapportera om läget i Ukraina förundrades jag hur det dagligen kom uppgifter om olika brott mot vapenvilan samtidigt som man envisades vid att hålla fast vid att den verkade.
Inget tyckte kunna omkullkasta den, trots att båda sidor anklagade varann för att inte följa Minskuppgörelsen. Det stod snart klart att acceptansen av våldet berodde på att båda sidor tjänade på att låtsas att vapenvilan fungerade.
Behövde vinna tid
För Ukraina handlade det om att samla kraft. Den ukrainska armén hade lidit svåra förluster under sensommaren, inte minst vid slaget i Ilovajsk i augusti då hundratals ukrainska soldater dog i ett bakhåll. Armén var försvagad, disciplinen dålig och den inhemska kritiken mot armén som inte ens kunde utrusta sina soldater med relevant skyddsutrustning blev allt hårdare.
Att retirera hade varit det enda alternativet och det var oacceptabelt. För Ryssland var behovet annorlunda. Det var uppenbart för landets ledning att väst agerat både snabbare och mer samordnat än vid annekteringen av Krim. Putin insåg att EU mycket väl kunde öka sanktionerna.
Dessutom tjänade han på en frusen konflikt, eftersom situationen trots vapenvilan var tillräckligt instabil för att begränsa Ukrainas handlingsförmåga och därmed samarbetet med väst. En annan, inte mindre viktig faktor för Ryssland var de allt oftare förekommande uppgifter om ryska soldater som stupat i östra Ukraina.
Känslig fråga
Myndigheterna gjorde allt för att stoppa informationen, men frågan var känslig och skulle kunna påverka den inhemska opinionen. Liksom Ukraina behövde man vinna tid, för att kunna stärka separatisterna i östra Ukraina, utan några synliga förluster.
Men brotten mot vapenstilleståndet blev allt värre. Artilleribeskjutningen ökade, därmed de civila offren. Nästan tusen personer uppges ha dödats sen vapenvilan trädde i kraft. Inte heller löstes krisen, ingen av parterna visade något genuint intresse att hitta en hållbar fredlig lösning på konflikten.
Positionerna var lika låsta som tidigare, några resultativa förhandlingar fördes aldrig. Det var bara en tidsfråga när haveriet skulle komma.
Separatister mobiliserar
De senaste dagarnas strider uppges vara de värsta sedan augusti.Bara de senaste tre dagarna har tio ukrainska soldater stupat. Över hundra har skadats. Detta enligt officiella uppgifter från Nationella Säkerhets- och försvarsrådet (NSFR). Minst 13 civila har dödats, varav flera barn, och ytterligare 56 har skadats efter att projektiler träffat bostadshus i Donetsk och närliggande orter. Enligt NSFR har även ett stort antal stridande på separatistsidan dödats. Det exakta antalet är oklart, men en rysk människorättsaktivist bedömer att över 500 ryska soldater har dödats i strider de senaste tre dagarna.
Separatisterna tycks ha mobiliserat ordentligt. Enligt ukrainska officiella källor ska separatistsidan totalt ha genomfört flera hundra attacker bara under helgen. Ukrainas premiärminister Arsenij Jatseniuk säger sig ha bekräftade uppgifter från landets militära underrättelsetjänst på att Ryssland fortsatt leverera såväl militär personal som utrustning över gränsen till separatisterna.
Måste föhandla snart
Ryssland å andra sidan hävdar att Ukraina eskalerat konflikten och därmed minskat chanserna att få till stånd ett nytt fredsmöte. Det toppmöte som skulle ägt rum i Astana, Kazakstan ställdes in på grund den senaste tidens upptrappning.
Att det behövs fredsamtal står klart, inte minst nu sedan vapenvilan förklarats bruten. Även om en lösning av konflikten känns långt borta i dagsläget vet alla parter att de snart måste sätta sig ner vid förhandlingsbordet.
Det är mycket möjligt att den upptrappning vi ser nu är ett försök av de inblandade att skaffa sig bra förhandlingslägen inför ett nytt fredsamtal. På det tyder inte minst den utdragna symboliska striden om flygplatsen i Donetsk, där båda parter utropat sig som segrare. Separatisterna (och Ryssland) vill hinna erövra så mycket mark som möjligt medan det för Ukrainas president Porosjenko handlar om åtminstone behålla positionerna för att inte förlora förtroendet hos befolkningen.
Frågan är bara hur många människoliv som ska behöva skördas under tiden partnerna positionerar sig. De mystiska explosioner som skadat ett tiotal personer i staden Charkiv, 30 mil från konfliktzonen väcker oro om huruvida konflikten kan komma att sprida ytterligare innan ett fredsamtal kommer till stånd.