Under Ebba Busch Thors ledning har Kristdemokraterna parkerat sig klart under riksdagsspärren. I de flesta mätningar just nu ligger partiet runt tre procent. Opinionsläget är alltså katastrofalt och den förväntade uppgången med Ebba Busch Thor har uteblivit.
I andra riksdagspartier hade det utlöst rena panikstämningen. Men Kristdemokraterna har historiskt ofta legat dåligt till i opinionsmätningarna. Så här illa har läget dock inte varit under så lång tid förut.
Partiets kärnväljare är få och partiet är starkt beroende av att locka allmänborgerliga väljare i valrörelserna. I flera val har också moderata taktikröster på Kristdemokraterna varit avgörande. Tydligaste exemplet här är riksdagsvalet 1994 när partiet med minsta möjliga marginal lyckades ta sig över riksdagsspärren tack vare det som kommit att kallas ”broder fyra procent”.
Vilka är då förklaringarna till att Kristdemokraterna inte lyfter i opinionen? En viktig orsak är att den strategi som formulerades av Ebba Busch Thor efter tillträdet snabbt blev obsolet. Planen var att KD skulle profilera sig som ett tuffare parti på högerkanten, som skulle kunna ta väljare från både Moderaterna och Sverigedemokraterna. I enlighet med denna plan lanserade Ebba Busch Thor förslag om skärpt asyl- och integrationspolitik och en hårdare kriminalpolitik.
Togs på sängen
Men Kristdemokraterna togs på sängen av att Moderaterna plötsligt tog ett ännu större kliv åt höger, inte minst i flyktingpolitiken. Partiet blev helt enkelt omkört i den fråga som väljarna uppfattar som den viktigaste. Moderaterna gick så långt att man krävde direktavvisningar vid gränsen och hårdare regler för familjeåterförening. Det här kunde inte Ebba Busch Thor matcha, på grund av den generösa hållning som finns i partiet inte minst när det gäller återförening av flyktingfamiljer.
Den profilering till höger om Moderaterna som Ebba Busch Thor ville genomföra, förvandlades därmed till en mellanmjölkspolitik, som inte lett till att väljarna återvänt. I stället har partiet fortsatt att krympa.
Avgörande vägval
Vad som ska ske härnäst är alltså oklart. Frågan är om partiet nu fortsätter på den inslagna vägen eller om man väljer att lägga om kursen? Vägvalet kan bli avgörande för partiets möjligheter att klamra sig kvar i Riksdagen.
Om Kristdemokraterna inte klarar riksdagsspärren skulle det vara första gången sedan 1994 ett parti röstas ut ur Riksdagen. Då var det Ny demokrati som tvingades lämna. I valet dessförinnan hade också Miljöpartiet röstats ut ur Riksdagen, men lyckades göra come back igen redan 1994.
Spiken i kistan
Om Kristdemokraterna tvingas ut ur Riksdagen är det också spiken i kistan för alliansen. Som opinionsläget ser ut skulle en allians utan Kristdemokraterna knappast kunna vinna regeringsmakten. Men det här kan i en valrörelse bli en tillgång för KD. Allmänborgerliga väljare som vill ha ett regeringsskifte kan komma att lägga sin röst på KD trots att de egentligen sympatiserar med ett annat alliansparti. Klassisk stödröstning, alltså.
Centerpartiets kris under förra mandatperioden visar också att nya partiledare kan ha det tufft till en början, men sedan återhämta sig. Centerpartiet t ex rasade till bottennivåer under Annie Lööfs första tid som partiledare, men lyckades sedan ta sig upp på fast mark i valrörelsen 2014. I sista fall får Ebba Busch Thor hoppas på ett liknande mirakel.