-Det spontana idrottandet har till stor del försvunnit, konstaterar Lars-Magnus Engström, professor vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Han har studerat hur pass fysiskt aktiva barn och ungdomar är i dagens svenska samhälle och jämfört med hur det var tidigare. Trenderna är tydliga. Spontanidrotten har ersatts av föreningsidrott.
Berövas möjligheter
I allt yngre åldrar plockas barnen in i föreningsidrotten och allt tidigare tvingas de att koncentrera sig på en enda idrott. På så sätt berövas de möjligheter till mångsidig och nyttig motorisk träning.
Omkring 40 procent rör sig så lite att risken är uppenbar för att de ska bli överviktiga eller drabbas av sjukdom i framtiden.
Aktiviteten en klassfråga
Barns fysiska aktivitet har även blivit en klassfråga. Föräldrarnas ekonomi och engagemang avgör vilka barn som får möjlighet att ägna sig åt idrott.
-Det är mycket som hänger ihop. Vi är inne på en väg nu som inte är framgångsrik på något sätt, säger Lars-Magnus Engström.
Men det finns en del som bryter mönstret och rör på sig även utanför idrottsrörelsen. På gator och torg syns den nya tidens spontanidrottare.
-Man ska inte glömma bort att det finns skejtare och lite andra varianter också, säger Lars-Magnus Engström, som tror att skateboardåkare och inlinesåkare kan vara tecken på att idrotten inte hängt med i utvecklingen.
Öppna idrottsplatser en lösning
Han anser att skolor och idrottsplatser måste hållas öppna även efter skoldagens slut så att de kan utnyttjas även av dem som inte är med i någon idrottsförening.
Det ska också vara möjligt att på ett säkert sätt gå eller cykla till skolan. På så sätt får barnen motion alldeles gratis.
TT