Hela 90 procent av all lax som Ryssland importerar kommer från Norge. En betydande del av laxen anländer hit till hamnen i Murmansk där den bearbetas, paketeras och skickas vidare ut i landet.
Men sedan augusti då den ryska regeringen införde livsmedelembargo mot bland annat Norge angör inga norska fiskefartyg hamnen. Det har lett till skenande priser och brist på fisk.
Priset på lax har gått upp mellan 20 och 40 procent och det blir allt svårare att hitta färsk lax.
Tomt i affärerna
När SVT besöker fiskdiskar i Murmansk är bristen uppenbar och på staden bästa fiskmarknad är kunderna överens om att det blivit allt krångligare att få tag i färsk fisk.
-- Förr fanns det kolja, ja flera olika sorters laxfiskar, men nu finns det bara en sort, säger Sergej som arbetar som chaufför och har kört från Sankt Petersburg. Han brukar passa på att köpa fisk när han passerar Murmansk, eftersom utbudet här brukar vara större än i hemstaden.
-- Priset har också gått upp, omkring 25%, säger Sergej.
Liza som bär sin lilla dotter Polina på armen är också på jakt efter färsk fisk. Hon säger att embargot gjort det svårt att få tag i lax.
-- Jag har varit i flera affärer men ingenstans finns det sån lax som vill ha. Vi hoppas vi har bättre tur här.
Nadja som säljer fisk på marknaden säger att den norska laxen är helt slut men att de har chilensk lax istället.
-- Men den är fryst och kostar så klart mycket mer än den norska, eftersom transporten blir längre.
Fabriken står stilla
För företagen som importerar och bearbetar den norska laxen innebär importförbudet stora problem. Michail Zubs fabrik som köper levande fisk från Norge står idag helt stilla. I Murmansk finns bara två båtar som kan leverera levande fisk och de räcker inte till. Därför är Michail Zub beroende av leveranser från norska fartyg.
– Idag står fabriken stilla, det finns helt enkelt ingen rå fisk att bearbeta, säger Michail Zub och visar oss bilder inifrån fabriken.
– Titta, här är en av våra tre frysar som kan ta upp till hundra ton fisk vardera. De är tomma allihop. Här har vi bandet där vi vanligtvis hanterar fisken, här är också tom och vid kajen ligger det inte längre några fartyg.
– Situationen är svår. Om vi inte lyckas få staten att göra undantag i embargot för levande fisk får vi lägga ner, säger Michail Zub.
SVT släpps inte in
Michail Zub visar oss bilderna för att han inte kan visa oss fabriken. Han hade bjudit oss till fabriken och personalen hade dukat upp med både kakor och te till vår ankomst. Men när vi anlände till fabriken släpptes vi inte in. Fabriken ligger i hamnen som vi sökt och erhållit tillstånd att besöka, men plötsligt var dörren ändå stängd.
– Ni måste ha en stämpel från ryska säkerhetstjänsten först, sa kvinnan i vakten.
Vi begav oss till säkerhetstjänsten men där var det först ingen som ville ta emot oss. Efter tre timmar dök en mycket artig välklädd ung man upp och förklarade leende men omständligt att han inte kunde ge oss den efterfrågade stämpeln.
Han skickade oss vidare till en annan av säkerhetstjänsten avdelningar, där ett liknande samtal utspelade sig. I två dygn skickades vi mellan fabriken och säkerhetstjänsten. Samtidigt ringde vi till olika instanser för att ta reda på mer om situationen kring fiskeindustrin i Murmansk. Svaren var dröjande, ingen verkade vilja ta i oss med tång. Även personalen på fabriken började få kalla fötter.
– Vi hade tänkt föreslå att träffas någon annanstans om ni inte lyckas komma in, men nu vet vi inte. Vi måste ju bo kvar här trots allt.
Betraktad som landsförrädare
Till slut var det en av alla personer vi mötte som lät oss förstå att det gått ut en order från makthavarna att inte släppa in oss på fabriken. Kanske hängde det ihop med att viceguvernören i Murmansk just gått ut i ryska medier och sagt att fiskfabrikerna i staden inte alls drabbats av embargot, att fiskeindustrin blomstrade som aldrig förr.
Men vårt besöksförbud kan också haft med Michail Zub att göra. Genom att låta sig intervjuas och publicera bilder av sin stillastående fabrik gjorde han sig impopulär hos myndigheterna.
– Varje dag får jag omkring 150 meddelande via Internet där jag kallas separatist, folkets fiende, en landsförrädare. Men jag vill inte ha någon statskupp, vi är inga separatister på vår fabrik. Vi är lojala mot vår president och stödjer embargot i stort. Det enda vi vill är att ha en dialog med makten om hur man kan undvika att företagare och konsumenter drabbas så hårt som idag.
Beredd att slåss
Michail Zub hoppas fortfarande på att makthavarna ska vilja lyssna på honom, men om de inte gör det är han beredd att slåss i rätten. Han kräver att levande fisk undantas från embargot.
Den elfte november går ärendet upp i domstolen i Murmansk. Chansen att vinna är minimal. Den hade varit större om Zub istället krävt ekonomisk kompensation från staten för sina förluster, men det vill han inte.
– Nej, jag vill att Ryssland ska vara en demokrati där företagare och staten kan samtala om vad som är bästa för landet. Jag förstår att chansen att jag vinner är noll, men jag tänker fortsätta kämpa.