Barnläkaren Jelica Bokonjic upplevde själv Bosnienkriget och orkar inte längre bara se på när parkerna i hennes hemstad fylls av flyktingar. Så hon och kollegorna på den privata läkarmottagningen turas nu om att ta emot flyktingpatienter på ett insamlingscenter.

– Jag var själv en flykting för 20 år sedan. Jag känner stor sympati med de här människorna och jag vill hjälpa till så mycket jag kan, säger Jelena Bokonjic.

Hjälpviljan växer

Det är över 30 grader varmt i Belgrad och det är trångt och stökigt på den provisoriska mottagningen. Mammor och pappor köar för att få sina barn undersökta. Och alla blir lättade när de får höra att barnen bara har enklare besvär som inte kräver sjukhusvård.

– Doktorn hjälpte vår dotter och gav oss ett recept på medicin, säger Ibrahim som flytt från Syrien med fru och tre små barn.

Flyktingarna i Belgrad kommer framför allt från Syrien, Irak och Afghanistan. Så gott som alla passerar bara staden på väg till EU – men varenda en behöver hjälp.

Och hjälpviljan bara växer och växer, säger Nenad Popovic som nyligen grundade hjälporganisationen GivingBack Serbia.

– Vi får massor av gåvor från privatpersoner som ni kan se. Här kommer en kvinna med bröd....

Vana att bli utnyttjade

Nenad Popovic håller till på det nyöppnade insamlingscentret Refugee Aid Serbia, där flera oberoende hjälporganisationer samarbetar för att nå ut till fler flyktingar. Trots att centret ligger ganska avsides i en ruffigare stadsdel hittar många hit.

– Jag älskar barn mest av allt! Jag gör det här framför allt för deras skull. Men jag känner empati för alla flyktingar som är i den här svåra situationen, säger Nikolina Stevic som skänker kläder och skor.

Nenad Popovic tar oss med till parken vid busstationen som blivit boplats för hundratals flyktingar. Han visar stolt upp några fotbollsmål som både barn och vuxna gärna använder, gåvor från en skola. Men han berättar också att många flyktingar blir misstänksamma när någon vill hjälpa dem.

– Det händer ofta att de frågar hur många euro de måste betala. Det handlar helt klart om att de har träffat på personer som försökt utnyttja dem under resans gång, tror Nenad Popovic.

I insamlingscentret tar barnläkaren Jelica Bokonjic en paus för att gå åt sidan en stund.

– Jag är så tagen och håller nästan på att börja gråta. Men jag försöker vara professionell och bara göra mitt jobb. De behöver inte mina tårar, de behöver hjälp, säger Jelica Bokonjic.