Det har i slutet av denna kampanj i Pennsylvania handlat om folklighet kontra elitism. Det är det första stora primärvalet sen den 11 mars, så både kandidaterna och alla kommentatorer har laddat uppordentligt...

Farligt uttalande
Och i hög grad gäller det att vinna arbetarklassens äldre, vita män.

Obama har klantat till det för sig själv genom att påstå att folk i småorter i Pennsylvania är bittra (pga arbetslöshet och företagsnedläggningar) och därför klamrar sig fast vid religion, vapen. Och de visar främlingsfientlighet och är mot frihandel.

Uttalandet har därefter vidgats till att gälla hela Mellanvästern. Storyn rullar på av sig själv

Det är ett farligt uttalande för Obama, för det kan användas för att visa på att han hyser ett förakt för "vanligt folk".

Clinton älskade jakt
Clinton började genast tala om att hon älskade att jaga med sin far med arbetarklassbakgrund som kom från Pennsylvania. Obama, menade hon, förstod sig inte på sådana människor.

Primärvalet i Pennsylvania har blivit ett slags klasskamp. Visserligen tillhör Clinton samma elit som Obama, men han har ändå mer av främmande fågel över sig. Det är välutbildade, välavlönade, studenter (och svarta) demokrater som väljer honom .

Och i Pennsylvania handlar det mycket om att vinna arbetarröster. De anses höra till Clintons kärntrupper. Tillsammans med pensionärer, kvinnor och väljare med rötter i Latinamerika.

Arbetarna en trofé
Utan arbetarna har demokraterna svårt att vinna ett presidentval. Därför är det viktigt för båda kandidaterna att visa att de kan vinna deras röster. (Ekvationen kompliceras av att demokraterna också måste vinna de svarta, som nu håller på Obama.)

Hillary Clinton leder i delstaten med 5-6 procent men i början av året var hon uppe i runt 20 procent.

Det är viktigast för Clinton att vinna, och vinna rejält. Det är en av hennes sista chanser att övertyga de 300 tvekande superdelegaterna att hon kan vinna presidentvalet.

Arbetarrösterna skulle bli en trofé för henne. För i presidentvalet i november handlar det inte bara om vad man tycker inom det demokratiska partiet. Då gäller det även att vinna dem som inte är frälsta.

Hoppar hon av?
Spekulationerna är många när det gäller hennes framtid. Ska hon hoppa av i förtid om hon vinner med bara ett par procent? Eller kämpa vidare i de nio val som återstår (se faktaruta längst ner). Om man ska döma av hennes livshistoria fortsätter hon att kämpa.

En kandidat behöver 2024 delegatröster på partikonventet i slutet av augusti. I primärvalen når ingen av dem det talet genom de delegater som utses i primärvalet. Det blir de 795 superdelegaterna - som tillhör partieliten - som fäller utslaget.

Obama har nu (den 21 april) 1648 delegater (varav 233 superdelegater). Clinton har 1508 (257).

(Om superdelegaterna se vidare länken "Väljarna avgör inte Clintons och Obamas öden" i faktarutan längst upp till höger.)

Obama har satsat stort. Med dubbelt så mycket TV-reklam som Clinton. Och de sista dagarna har han för första gången blivit aggressiv. Hillary Clinton skildras som opålitlig, en produkt av det gamla politiska etablissemanget.

Måste visa sig tuff
Att han går ut hårt beror till stor del på att han måste visa superdelegaterna att han kan vara tuff.

Under tiden bygger John McCain hos republikanerna vidare på att profilera sig, medan demokraterna svartmålar varandra. Det har lett till att demokraternas partiordförande Howard Dean har uppmanat resterande superdelegater att bestämma sig. Det tolkas som ett stöd
åt Obama.

Även tidigare har demokratiska kandidater bekämpat varandra hårt för att sedan vara - åtminstone framför kamerorna - de såtaste vänner.

Tydlig spricka
Men en opinionsmätning visar på en tydlig spricka inom det demokratiska partiet:

En tredjedel av Clintons anhängare skulle hellre rösta på McCain om Obama blev demokratisk kandidat.

En fjärdedel av Obamas anhängare skulle också välja McCain hellre än Clinton.

Republikanska demokrater
Det är därför ingen slump att Clinton just inför detta val talar om att ta med republikaner i sin regering.

Det finns nämligen gott om s k Reagan Democrats i delstaten. Alltså ursprungliga demokrater som inte kunnart identifiera sig med partiet och som under Reagans tid gick över till republikanerna.

En sak tycks vara säker: Det är inte längre en sjävklarhet att nästa president blir en demokrat.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, Rapport/SVT