Drivkraft: Kärleken till naturen
Vi journalister pratar sällan om vad vi har för drivkrafter i våra jobb. För många av oss är det att säkra att också den svage ges en röst och att granska maktutövarna i samhället.
Publicerad
När jag för två somrar sedan besökte goda vänner som köpt en gård vid Höga Kusten så skulle vi beundra utsikten från ett berg. När jag kom upp och såg de blånande bergen, insjöar på ena sidan och skärgården och havet på andra sidan brast jag i gråt, skönhetsupplevelsen var överväldigande.
Mina barn blev förstås oerhört generade. När vi nu hamnar i vackra naturscenarier undrar de alltid oroligt om jag tänker börja gråta? Varför berättar jag detta? Jo, för en av mina drivkrafter som journalist har alltid varit min kärlek till naturen.
Globala miljöproblem
Under nästan 25 år som journalist har miljöpolitiken var ett av mina fascinerande bevakningsområden, lika ombytligt som samhället i stort. Men efter att industrin accepterade att de skulle rena luften och vattnet så har miljöfrågorna blivit alltmer diffusa, globala, svåröverskådliga.
I slutet av 80-talet handlade miljödebatten om döende sälar och om hur man bäst skötte sin sopsortering. Idag har klimatet tillsammans med artutrotning seglat upp som den mest oroväckande miljöfrågan, där alla aktörer, från industrin till politiker och miljöorganisationer plötsligt är överens att utsläppen måste minska. Enligt FN:s klimatforskningspanel IPCC har vi tio år på oss att få kontroll över de växande utsläppen - annars hotar en klimatkollaps.
Individuellt ansvar
Som journalister har vi ett ansvar vi sällan pratar om; att leverera positiva nyheter. Här är några; Den senaste veckan har en rad initiativ och förslag runt om i EU visat att klimatarbetet gått in i en ny fas, där det talas mer om olika gruppers ansvar.
I måndags antog parlamentet i Nederländerna ett beslut att alla folkvalda ska räkna ut hur stora koldioxidutsläpp de orsakat under sina resor. De ska sedan skänka pengar till miljöprojekt som går ut på att minska koldioxidutsläppen, t.ex. satsningar på lokalt producerade livsmedel, trädplanteringar (träd absorberar koldioxid) och att skicka lågenergilampor till tredje världen.
På samma vis har Tony Blair beslutat att det kommande G8-mötet i Skottland ska göras koldioxidneutralt, så den brittiska regeringen har skänkt 5.000 pund till miljöprojekt.
En medveten kundgrupp
Också i måndags beslöt den brittiska flygindustrin att börja märka varje biljett med hur stora koldioxidutsläpp just den resan orsakat. Detta minskar inte utsläppen i sig, men kan göra konsumenter mer medvetna. Den brittiska flygindustrin har ett hot hängande över sig eftersom premiärminister Tony Blair vill införa en miljöskatt på flygresor.
Det kan tyckas vara kosmetiska åtgärder men visar på en ny trend; att var och en ska börja tänka på sin koldioxidbudget och föra sin egen " koldioxiddagbok". I Storbritannien har förslaget utretts av forskningsinstitutet Tyndall Center och kallas för DTQ, Domestic Tradeable Quotas.
Sopsortering - ingen självklarhet
Som EU-korrespondent ligger jag illa till med alla mina flygresor kors och tvärs över Europa. Jag föreslog min chef att i nästa löneförhandling lägga in om att SVT ska avsätta pengar till trädplantering i Afrika för att kompensera för mina flygresor. Han skrattade. Men vem vet, om tio år är detta kanske en lika naturlig del av livet som sopsortering är idag?
För jag minns när sopsortering kom på tal i början av 80-talet. Reaktionen löd; VAD? Skulle jag sortera mina sopor? Vad äckligt! Idag är det ett allmänt accepterat politiskt beslut även om systemet har sina brister.
Blair tar täten
Jo, jag glömde en annan journalistisk drivkraft; att skapa sammanhang, få syn på nya tendenser, och när nya tankesätt bryter sig igenom. Jag har kanske fel. Men det syns mig att något nytt håller på att ske på klimatpolitikens område efter åratal av politisk debatt som mest handlat om industrins handel med utsläppsrätter. Och britterna leder vägen.
Om sedan Tony Blair gör allvar av att placera klimatet högt upp på sin dagordning som ordförande för EU under det kommande halvåret återstår att se. I dagens tal till EU-parlamentet nämnde han klimatet med en halv mening i ett 40 minuter långt tal. Hans löften kommer skärskådas av presskåren i Bryssel. Precis som det ska vara.
Men nu tar jag sommarlov och reser till en vacker ö i Kroatien. Och ja, det kostar 4,3 ton koldioxid för fyra personer att flyga Bryssel-Dubrovnik t.o.r....
Erika Bjerström
Bryssel