Efter bråket om Florida och Michigan, och de tre sista valen – Mycket väsen för absolut ingenting
Mycket väsen för ingenting. Det blev resultatet av Hillary Clintons försök att få tillgodoräkna sig vinster i valen i Florida och Michigan i januari. De underkändes av partiet centralt, då de flyttades fram utan godkännande.
Publicerad
Och de tre primärvalen i Puerto Rico (söndag) samt Montana och South Dakota på tisdag ändrar inte på hennes ställning som väntad förlorare.
Partiet missgynnade Clinton
Clintons hopp var att valen i Florida och Michigan i januari i år skulle erkännas. Då skulle hennes avstånd till Obama minska rejält.
Men partiet gick på en linje som missgynnade Clinton. Det kan är en klar fingervisning hur man överhuvudtaget ser på hennes chanser.
Försök att beskriva läget
Det går snart inte att reda ut konstigheterna i partiets valsystem. Men detta är ett försök att beskriva läget:
Clinton vann ganska rejält i Florida. Men genom att partiet i sitt ändrade beslut bara tilldelade varje delegat en halv röst, hade hon bara chansen att knappa in hälften så mycket som hon hoppats.
Ställde inte upp
I Michigan ställde Obama överhuvud taget inte upp. Ändå fick han de röster som som lämnats till stöd för "uncommitted", dvs. en neutral icke-existerande kandidat. Det ansågs att de som röstade så var Obamas anhängare.
Med dessa båda beslut fick Clinton fick 24 delegater mer. Det krymper avståndet till Obama, men han leder ändå med siffrorna 2051-1876.
Når inte tröskeln
Men Obama måste vinna 2118 delegater. I val på söndagen i Puerto Rico (55 delegater) och i Montana (16) och South Dakota (15) står alltså bara 86 delegater på spel.
Sen är det slut.
Han väntas i dessa val bara vinna knappt hälften av delegaterna. Han uppnår alltså knappt 2100 delegater. Han sakna ynka 20-talet röster för att nå sin triumf.
I teorin kan han vinna...
Dessa uppskattningar är byggda på de senaste opinionsmätningarna. Teoretiskt sätt skulle han kunna vinna en egen majoritet. Men det förutsätter att Clinton-väljare i stora mängder strömmar över till honom.
Med tanke på de stora motsättningar som har varit mellan de två, och framför allt mellan deras anhängare, är en sådan vinst inte trolig.
Clinton storvinner (enligt de senaste mätningarna) i Puerto Rico (med 55 delegater) men det hjälper inte henne. Gapet mellan de två ändras bara minimalt efter omräkningarna i Florida och Michigan och de tre sista valen.
Det blir alltså de s k superdelegaterna som avgör. I siffrorna ovan är de räknade, som redan har beslutat sig.
Snabbt beslut krävs
Men drygt 200 har ännu inte gjort det. Förhoppningen är att de gör det snart. Annars råkar partiet illa ut.
Clinton tycks inte vilja ge upp de sista valen. En del beror väl på hennes personliga motvilja att kapitulera. Den har hon visat livet igenom.
En del antyder att kampen kan gå vidare ända till nomineringsmötet i slutet av augusti.
Clinton en fara för partiet?
Men Clinton saknar pengar. Pressen på henne ökar att snabbt ge upp och stödja Obama. För varje dag som går blir demokraternas fortsatta splittring nu en fara för valet i november.
Opinionsmätningar inom partiet tyder på att hon förlorat greppet. Men samtidigt har hon vunnit viktiga grupper som Obama nu måste försöka övertyga. (Primärvalen vänder sig ju bara till de redan frälsta. Sedan gäller det att vinna alla väljare.)
I opinionsmätningar framgår det att både hon och Obama skulle besegra republikanernas John McCain med så liten marginal, att valet fortfarande är öppet.
Kan bara förloraren vinna?
Dessa mätningar har på sistone visat att Obamas chanser att slå McCain har ökat något jämfört med Clintons. Men det rör sig om osäkra siffror. Mycket kan hända till fram i november.
Men på något sätt tycks Clinton klamra sig fast vid förhoppningen att partiet till sist ändå ska inse att Obama är fel kandidat. Att hon, förloraren, ändå är den enda möjliga vinnaren.
Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, Rapport/SVT
