I de demokratiska primärvalen för fyra år sedan myntade John Edwards sin paroll om "det andra Amerika", alltså de svaga, utan skatteprivilegier, sjukförsäkring, de som oftast glöms bort i valtalen.

En sorts vänsterkandidat
För en västeuropé känns han närmast främmande i USA:s politik, han låter som en sorts vänsterkandidat.

Hans paroller är mycket aggressivare än andra kandidater, när de talar om sociala klyftor (om de överhuvudtaget lägger sådana aspekter på sin politik).

Den som hittills har samlat upp sådana gruppers röster i primärvalen har varit Hillary Clinton.

Vita arbetare, äldre, lågutbildade, lågavlönade har tillhört hennes väljare. Obama har gått hem bland välutbildade, välavlönade, unga (bl a studenter).

Hillarys trumfkort
Och läget är ju att det blir de s k superdelegaterna som avgör presidentkandidat vid partikonvetet i augusti.

Hillary Clinton har försökt övertyga dem om att hon tar hem grupper som Obama inte kan ta hem. Alltså måste de utse henne till kandidat, även om Obama vunnit fler röster i primärvalen. Det har varit hennes sista trumfkort eftersom Obama leder i antal delegater.

Andra trumfkort
Obama har haft andra trumfkort. Ett är att han är bättre på att samla in kampanjbidrag än Clinton. Ett annat att han lyckats få unga väljare att intressera sig för vem som blir president.

Nu har alltså Edwards gjort sin entré. Och han är precis en sådan kandidat som Obama behöver. Edwards kommer dessutom från sydstaterna vilket balanserar Obama som kommer från Illinois i norr.

Smular sönder
John Edwards, som troligen de flesta glömt, har plötsligt smulat sönder Hillary Clintons viktigaste argument i den fortsatta politiska kampen.

Edwards har en enkel social bakgrund, hans far var arbetare. Advokaten Edwards är visserligen välbärgad nu, med en förmögenhet som kommit från skadeståndsprocesser.

Vicepresidentkandidat?
Och om Clinton kan värva röster med att farfar var arbetare, kan Edwards kanske göra det med sin far.

Frågan är nu om Edwards blir Obamas vicepresidentkandidat. Under alla omständigheter blev Edwards stöd värt mer en ett par segrar i primärval för Obama.

Men för all del: Man kan se detta precis tvärtom. Frågan är om ett Edwards-stöd kan användas av motståndare för att skrämma en konservativare del av demokraterna (dit t ex många arbetare kan räknas) - att han alltså är alltför radikal för många.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, Rapport/SVT