Den europeiska centralbanken, ECB, har som alla riks och –centralbanker sänkt räntor och gjort allt de kunnat för att rädda världsekonomin. ECB har lånat ut pengar till Europas svaga banker och har lovat att köpa krisländers skulder för att få ner deras räntor. Visst har det hållit euron och många länder under armarna – men vem har kammat hem de största vinsterna?

Finanskrisen, vilken i ordningen tänker kanske du, ja du vet den efter finanshuset Lehman Brothers fall i USA 2008 (det har varit många) är ännu inte över även om vi i Sverige ännu så länge klarat oss hyggligt. De är ju bara nationella banker som har kunnat göra något när finanspolitiken, alltså den ekonomiska politiken som utgår från parlamenten, varit bakbunden av politisk oenighet och besparingskrav på grund av skuldbördor. Men framgången i riks och – centralbankernas agerande har fördelats väldigt ojämnt visar en ny undersökning från Bank of England.

Sanning med modifikation

Den brittiska riksbanken, Bank of England, har gjort något som inte vår egen riksbank gjort – nämligen ägnat sig åt lite självrannsakan kring hur bankens handlingar påverkar vanligt folk – alltså uppdragsgivarna. Bank of England har ställt frågan om hur vinsterna av bankens åtgärder fördelats i samhället. Det är en dyster läsning för den som tycker att statens myndigheter skall arbeta efter en ”likabehandlingsprincip” om än resultatet är oförskyllt.

Nåväl, Bank of Englands undersökning visar att bankens ”quantitative easning”-program (trycka mer pengar för att dra igång ekonomin) lett till att alla fått det bättre genom att man motat bort konjunkturnedgången eller åtminstone minskat dess verkningar – något som alla tjänar på – vackert så! Men undersökningen visar att det där med att ”alla fått det bättre” är en sanning med modifikation. Vinsterna med bankens åtgärder har till stora delar hamnat i en mycket begränsad grupp. De rikaste fem procenten i Storbritannien har nämligen lagt beslag på 40 procent av de värden som Bank of Englands åtgärder skapat.

Anledningen till att det blir så här är ju att de rika är ju den grupp som redan sitter på stora tillgångar som aktier och fastigheter som gynnats av Bank of Englands – silverskeden i munnen har växt! samtidigt har ju finanspolitiken i Storbrittanien varit inriktad på nedskärningar för att minska landets skuld. Rika har ju naturligtvis mindre behov av fördelningspolitik, och i avsaknad av sådan, eller åtminstone begränsningar i denna, skärps skillnaderna mellan rik och fattig.

Bankerna vinnare

I USA tycks ha en liknande utveckling när det gäller inkomstfördelningen. Majoriteten av amerikanerna har inte fått det bättre rapporterar USA:s statistikmyndighet ”the Census Bureau”. Den översta femtedelens inkomster steg med 1,6 procent, medan medianhushållet i USA tappade 1,5 procent i inkomst förra året. Kollar man in de översta 5 procenten är uppgången än större som i Storbrittanien.

I USA har centralbanken också ägnat sig åt ”quantitative easning”. Nu visar det sig att det är de amerikanska bankerna som har vunnit på centralbankens ”quantitative easning”. Mellanskillnaden mellan vad bankerna får låna från centralbanken och vad de lånar ut till bolånetagarna har ökat med 10 procent bara sedan centralbankens senaste (den tredje) ”quantitative easning” – känns igen från Sverige.

Från samma land, USA, kommer också uppgifter som bekräftar den negativa betydelsen av att skillnaderna ökat mellan olika samhällsgrupper. Om livet är något värt – så har det blivit kortar för många. De fattigaste vita har nu tappat fyra år av sitt liv. Men detta är ett genomsnitt som döljer än mer hårresande siffror. De visar att de mest utsatta – amerikanska kvinnorna har tappat hela fem års liv.

I Sverige har inte Riksbanken gjort någon  ”quantitative easning” men man har gjort andra massiva insatser för att tina upp de finansiella marknaderna med räntesänkningar, billiga lån till bankerna, (under den värsta delen av krisen). Naturligtvis har det gynnat hela samhället. Men hur vinsterna av dessa åtgärder har sipprat ned till hushåll med olika inkomster kan man bara spekulera. En djupare analys av Riksbanken åtgärder vore på sin plats.