Darwin levde på 1800-talet, i en tid när den allmänna uppfattningen var att allt levande skapats av Gud på det sätt som beskrevs i skapelseberättelsen. Carl von Linné och hans samtida på 1700-talet hade utgått från att arterna varit konstanta sedan skapelsen. Men mot slutet av seklet började de första utvecklingsteorierna dyka upp – teorier som byggde på tanken att någon sorts inneboende kraft fick arterna att förändras.
På 1830-talet tog Darwin intryck av Charles Lyells beskrivning av den geologiska utvecklingen. Han visade att jorden var hundratals gånger äldre än man hittills trott, och därmed fanns det plötsligt utrymme för tanken att allt levande mycket långsamt utvecklas.
Darwins stora verk, Om arternas uppkomst (1859) byggde på fyra huvudprinciper.
1) en enorm överproduktion sker i naturen, med trängsel som följd
2) i varje kull, i varje generation varierar avkomman. Någon måste alltid vara störst, till exempel.
3) detta leder till det naturliga urvalet
4) och den sk kampen för tillvaron, där de som är mest lämpade att klara sig i miljön överlever och för sina egenskaper vidare till nästa generation, så att efter lång tid helt nya arter skapats. Kampen för tillvaron är hårdast inom en art, eftersom de behöver samma saker för att överleva.
Ett däggdjur bland andra
Darwin ansåg alltså att utvecklingen drevs på att slumpvisa variationer bland arterna, och att människan bara var ett däggdjur bland andra, utvecklad från aporna. Detta var svårsmält för kyrkans folk, som utgick från att allt skapats av Gud, att arterna skapats sådana som de är i dag och att människan hade en av Gud given särställning i skapelsen. Det gav upphov till häftiga diskussioner – och den är fortfarande föremål för diskussion i dag. Detta trots att så gott som alla forskare accepterar teorin som grundläggande för förståelsen av naturen, och trots att tusentals vetenskapliga iakttagelser sedan Darwins tid bekräftat den.
Begreppet intelligent design (ID) skapades på 1980-talet av religiösa motståndare till evolutionsteorin, och rörelsen bakom ID är till stor del ett resultat av en konservativt kristen tankesmedjans arbete. Tanken är att naturlig evolution inte skulle kunna åstadkomma en människa på samma intelligenta sätt som en gudomlig skapare. En grundläggande idé inom teorin om intelligent design är den om irreducibel komplexitet.
Ett irreducibelt komplext system definieras som ett system där flera delar bidrar till den grundläggande funktionen, och där systemet slutar fungera om någon av delarna försvinner. Anhängarna menar att många biologiska system är irreducibelt komplexa och att sådana system inte kan uppkomma genom evolutionen. Slutsatsen är att det finns en intelligent konstruktör som skapat allt levande. För anhängarna är denna konstruktör oftast den kristna guden – men ID-rörelsen undviker att i sin argumentation gå in på den intelligente designers identitet.
Avfärdas som pseudovetenskap
ID-förespråkarna menar att det är en vetenskaplig teori likvärdig evolutionsteorin. Det vetenskapliga samfundet avfärdar dock nästintill enhälligt ID som pseudovetenskap. Kritikerna menar att ID är ett försök att stöpa om religiösa dogmer i en vetenskaplig form, i syfte att få in dessa dogmer i klassrummen. Teorin kan inte bevisas genom experiment, upprepningar och observationer – som i sin tur utgör grunden för det vi kallar vetenskap.
Om det finns en intelligent konstruktör bakom allt levande kan det tyckas underligt att skapelsen innehåller så många brister. Varför har vi människor en blindtarm om vi inte behöver den? Varför medför graviditet så många hälsoproblem, och varför är det livsfarligt för kvinnor att föda barn utan medicinsk teknologi? Varför finns det inte rum för visdomständer i våra käkar? Det här är företeelser som ID-förespråkarna har haft svårt att förklara.
I USA har ID-anhängarna nått viss framgång i att väcka tvivel kring Darwins evolutionsteori och få in intelligent design i undervisningen. I december 2005 slog dock en domstol fast att undervisning i ID som ett alternativ till evolutionen är ett brott mot grundlagen, och att ID är ”ett religiöst alternativ maskerad som en vetenskaplig teori”.
ID i Sverige
Även i Sverige förekommer undervisning i intelligent design, till exempel på det kristna Andreasgymnasiet i Stockholm. I dagens Expressen får läraren och ID-förespråkaren Mats Selander skarp kritik i en debattartikel av Christer Sturmark, förbundet Humanisterna, som anser att han bör fråntas rätten att undervisa.
Men tankegångarna har ett relativt starkt stöd i Sverige. Siffror som SVT:s Vetenskapsmagasinet har låtit ta fram att en av fyra svenskar avvisar evolutionsteorin, till förmån för tanken på en skapande gud eller annan intelligent konstruktör.
14 procent tror på att naturen och människorna skapats av Gud vid ett tillfälle. Ytterligare nio procent tror inte evolutionen kan ha skapat allt utan att det måste finnas en intelligent konstruktör bakom de nu levande arterna. Dessutom är fyra procent tveksamma. Detta betyder att 27 procent inte tror på evolutionen.
De flesta som misstror evolutionen är kvinnor över 65 år. 31 procent av dem tror på Gud som skapare. 14 procent tror att en intelligent konstruktör legat bakom det. Men även bland unga kvinnor i åldrarna 15-29 år tyder siffrorna på att misstron är stor. 21 procent tror att världen skapats av Gud och sex procent på en intelligent konstruktör. Det förvånar eftersom den gruppen har en nyare och längre utbildning än kvinnorna över 65 år. Stödet för evolutionsteorin är annars svagast i den grupp som bara har grundskoleutbildning och låg inkomst.
Evolutionen starkast i Stockholm
Svagast är stödet för Darwins teorier i mindre städer, i Västsverige och inte oväntat i Småland, den kristna trons starka fäste. I ”bibelbältet” tror bara 60 procent på evolutionen. Starkaste stödet för evolutionsteorin, 82 procent, finns i Stockholmsområdet.
Av de med kristdemokratiska sympatier tror 54 procent att Gud skapat allt, 23 procent av folkpartisterna tror på intelligent konstruktör medan 91 procent av miljöpartisterna ställer sig bakom evolutionsteorin.
Sara Stylbäck
Källor: NE, Vetenskapsmagasinet, Wikipedia