Ett oerhört dystert och tungt år

Uppdaterad
Publicerad

IS-terrorism, inbördeskrig i Syrien och det stora antalet flyktingar präglade 2015 som var ett oerhört dystert och tungt år. Flyktingfrågan splittrade dessutom EU och enskilda länder.

Denna årskrönika behandlar dessa tragedier. För övrigt som hände, se faktaruta nedan.

FN:s säkerhetsråd beslutade strax före jul enhälligt en färdplan för fred i Syrien. En tvistefråga lämnades öppen: Diktatorn al-Assads öde.

Årskrönikor 2015

Ljusglimtar

Vare sig de USA-ledda eller de ryska attackerna tycks ha ändrat förhållandena i IS-området tillräckligt. En fred i Syrien kan underlätta kampen mot IS.

Kanske hade nästan 350.000 människor dödats i det syriska kriget och 14-15 miljoner var på flykt. De allra flesta fanns i grannländerna Jordanien, Libanon och Turkiet.

Kanske var FN-beslutet om Syrien en ljusglimt, liksom vissa tecken på en dialog i det krigshärjade Libyen. Likaså klimatmötet i Paris och atomavtalet med Iran. Det vet vi kanske mer om 2016.

Som en ljusglimt kan man också se den stora mängd aktivister i civilsamhället som engagerade sig för flyktingarna, något som kunde komma i konflikt med etablerade politikers försök att hejda och avskräcka fler flyktingar.

En prognos från Världsbanken visade att nu under tio procent av världens befolkning lever i extrem fattigdom (under 16 kronor per dag). Siffran var 9,6 procent mot 37 procent för 20 år sedan.

Om man ska tala om 2015 som helhet måste dock omdömet bli dystert.

Finansimperium

USA-alliansens – särskilt Frankrikes -  och Rysslands krig mot IS trappades upp efter Parisdåden den 13 november och terrorattentatet mot ett ryskt passagerarplan. Den franske presidenten Hollande anslog en mycket krigisk ton.

Bombningarna försökte förstöra IS oljeanläggningar, som finanserierar organisationen tillsammans med inkrävande av skatt och avgifter samt kidnappning och konfiskering. Det var ett slags finansimperium man gav sig på.

Följden av flygattackerna var oklara: Hur många civila dödades? Hur mycket infrastruktur förstördes? Hur många drevs på flykt? Och hur mycket försvagades egentligen IS?

Seger för Putin

USA-alliansen oroades av att Ryssland med sina flygattacker – inledda på hösten – mer stärkte al-Assad mot hans inhemska opponenter än bekämpade IS.

Problemet är motsatta intressen i Syrien. Stridsfrågan är vad som ska ske med al-Assad och regimen. Det gäller Ryssland och den USA-ledda koalitionen men det gäller också Iran och Saudiarabien. De senare deltar själva eller genom olika lokala grupper i striderna.

Eftersom Saudiarabien och Iran är fiender bekämpar dessas grupper varandra. Ett krig i kriget.

Men väst måste nu ta med Ryssland i räkningen, trots västbojkotten efter Krimannektionen: En seger för Putin, liksom att fokus togs bort från Ukraina.

Önskereaktion för IS

Terrorexperter såg IS som så upptaget med ”statsbygge” att man inte angrep utomlands. Det visade sig helt fel.

Bland annat Frankrike, Libanon, Ryssland, Turkiet och USA drabbades. Terrorn utgick ofta från små grupper som mera inspirerats än styrts av IS. Det var nytt och skrämmande, precis som IS ville.

Bombningar och antimuslimska yttringar var också vad IS ville ha: Att skapa konflikter i skrämda länder och ge muslimer känslan att det fördes ett korståg mot muslimer.

Men bombangrepp löser inte krisen. Att militärt besegra IS i Irak och Syrien betyder troligen att något liknande dyker upp på andra ställen.

Det behövs omfattande politiska, sociala och ekonomiska reformer i de drabbade samhällena. Det krävs sådana långsiktiga lösningar – samtidigt som det finns en akut kris. Det gör alltsammans så svårt.

Tydlig spricka

Enligt FN slogs ett förfärligt rekord 2015: Över 60 miljoner människor var på flykt. Hälften var barn.

Flyktingkatastrofen vållade inom EU en klyfta mellan östliga och västliga länder. Östliga länder avvisade EU:s flyktingkvoter. Vägran sågs av västländer som ett brott mot solidariteten inom EU: Om medlemmar drabbas av en kris ska man ställa upp.

Västliga politiker ville dra in bidrag till östländer som redan fått miljarder för samhällsuppbyggnad. Sådana hot kan ses som ännu ett steg på väg mot en splittring.

Nya gränsspärrar hotade ännu en hjärtefråga för EU: Fri rörlighet inom unionen. Sprickan var tydlig.

Östlig grupp stärktes

Tysklands förbundskansler Merkel gjorde att hennes parti framstod som splittrat, då hon utan att se till EU-regler öppnade för strandade flyktingar i Ungern. Det ansågs ha ökat antalet ankommande flyktingar.

Merkel möttes dock av rekordjubel på kristdemokraternas partikongress i december. Men en mätning visar att ett högerpopulistiskt parti nu har 10 procent över hela Tyskland, en ny utveckling.

EU tycktes uppdelat i en västlig grupp samt en östlig (Slovakien, Tjeckien, Ungern), vilken i val på hösten förstärktes av segrande nationalister i Polen.

Utpressningsbart

Terror och flyktingkatastrof stärkte invandrings- och EU-kritiska partier och attityder. Högerpopulistiska Marine Le Pens röstframgångar i franska regionalval ansågs vara en stimulans även för liknande partier i Europa.

Samtidigt byggdes en informell och framgångsrik valallians mellan borgerliga och socialister upp för att hindra Le Pens frammarsch.

EU blev utpressningsbart genom medgivanden till den allt mer diktatoriske turkiske presidenten Erdoğan för att han skulle hindra flyktingar att nå EU.

Risken finns att EU tonar ner kritik mot hans politik. Hans parti fick en klar majoritet i höstens parlamentsval.

Ett atomavtal med Iran, som hejdade en kärnvapenutveckling under tio år, var ett framsteg men medförde inte ökat samarbete Iran-USA, vilket USA hoppats på. Samtidigt behövdes det al-Assad-allierade Iran i samtal om Syrien.

Utmaning för årtionden

I USA påverkades presidentkampanjen av rädslan att de få flyktingar man tar in kan vara terrorister. Rädslan ansågs gynna populisten Donald Trump. Grannen Kanada under nyvalde premiärministern Justin Trudeau agerade tvärtom.

President Obama manade sitt folk till tålamod, alltså också att utstå nya IS-attacker. Det var mörka utsikter. I presidentkampanjen krävde republikanska kandidater hårdare tag mot militant islam. Frågan väntas bli het i valrörelsen 2016. 

Samtidigt stod flyktingmottagare i västra Europa inför uppgiften att i bästa mening integrera nyanlända. Detta i länder som hittills ofta misslyckats med just detta. Det var en utmaning för årtionden framåt.

Detta hände också 2015

Vid klimatmötet i Paris beslöts att den globala uppvärmningen jämfört tiden runt 1880 begränsas till ”klart under” två grader och man ska anstränga sig att nå 1,5 grader fram till 2100. Avtalet sågs som ett stort framsteg, men besluten är inte internationellt rättsligt bindande.

Detta var första globala klimatavtalet: Man enades alltså om att detta verkligen var ett globalt problem. Målen var ovanligt högt ställda. Avtalet ansågs sätta klarare ramar för framtida klimatarbete och skapa en dynamik i deltagande länders klimatarbete. Kyoto-avtalet gällde bara 40-talet stater.

Avtalet antogs med 194 röster och en röst mot (Nicaragua). Länderna ska nå målen enligt sina egna handlingsplaner, som uppdateras vart femte år. Det finns inga straff för länder som inte når målen. Avtalet gäller från 2020.

Venezuela valde en ny icke-socialistisk regering vilket kan betyda en väldig maktkamp med presidenten, vänsterpopulisten Nicolás Maduro. Argentina fick en ny konservativ president som avlöste den vänsterbetonade tolvåriga epoken Kirchner.

I båda länderna kan sociala program, som gynnar fattiga, minskas. Det finns risk för protester.

I Brasilien demonstrerade miljoner mot den vänsterinriktade presidenten Dilma Rouseff. Det handlade om hennes ansvar för korruption i det statliga oljebolaget. Hennes popularitet var i botten, också på grund av ökade levnadskostnader.

USA återupptog de diplomatiska förbindelserna med Kuba. Påven, som är från Latinamerika, ska ha spelat en viktig roll i det diplomatiska spelet. Vad närmandet innebär är ännu svårt att förutsäga.

De hårdaste ekonomiska straffåtgärderna kan bara tas bort om den republikanskt dominerade kongressen i USA säger ja, vilket inte är troligt.

Vänsterregeringen i Grekland godkände överraskande i somras nya åtstramningar för att få mer pengar av kreditgivarna. Regeringen segrade sedan i ett parlamentsval trots sparpaket.

Inom EU och i oppositionen oroades man av utvecklingen i Polen. Den nya nationalkonservativa regeringen under partiet PiS ingrep i den viktiga Författningsdomstolens sammansättning, bytte ut höga säkerhetschefer, lagstiftade om skärpt kontroll över medier och vägrade godta ett EU-avtal att minska koldioxidutsläpp.

Enligt PiS-ledaren Jaroslaw Kaczynski ska Polen ”fixas till”. Han vill ”få ett Budapest i Warszawa”, alltså göra en kopia av det auktoritära Ungern. Opposition och analytiker talar om en kupp.

Den tillträdande utrikesministern talade om hårdare tag mot det muslimska samfundet som hatar och vill förgöra Europa, enligt honom.

I Spanien sprack det gamla tvåpartisystemet: Konservativa, PP, mot socialister. Båda förlorade stort i parlamentsvalet i december, PP mest. Två nya partier gick framåt, det företagarvänliga Ciudadanos (Medborgare) och det vänsterpopulistiska Podemos (Vi kan). Inga högerpopulister spelade någon roll.

Missnöje med PP:s  (och eurolångivarnas) sparpolitik och korruption ledde till utmanarnas framgångar. Mandaten räcker inte för ett borgerligt eller ett vänsterblock att regera. Regeringsförhandlingarna väntas bli långvariga. Nyval nämns redan.

De konservativa i Storbritannien vann oväntat egen majoritet i parlamentsvalen. Parlamentet röstade senare – med många oppositionsröster – för flygattacker mot IS i Syrien. Samtal med EU i december gav visst hopp att Storbritannien kan vara kvar i EU, men mycket återstår att göra.

En stor militäraktion inleddes i Turkiet mot separatistiska PKK. Det rapporteras om stor förstöelse i bebodda områden, massflykt och matbrist. Turkiet anses ha attackerat fler kurdiska mål än IS-mål.

I Israel startade en rad till synes spontana attacker utförda av palestinier, ofta med kniv, mot främst civila judar. Till i slutet av december hade 24 mördats och över 280 skadats samt runt 90 palestinier inblandade i attacker dödats, enligt regeringen.

Våldet förklarades av rykten att Israel – som dementerade och lade ansvaret på den palestinska myndigheten – ville försvåra tillträdet till Tempelberget för muslimer, plus frustration att Palestinafrågan inte lösts.

I Burundi hotade inbördeskrig sedan en sittande president ställde upp till omval för tredje gången trots krav på motsatsen. En statskupp slogs ned. Läget är fortfarande oerhört spänt.

I Centralafrikanska Republiken, CAR, och Sydsudan fortsatte maktstriderna med dödsoffer, massflykt och matbrist. Påvens besök riktade fokus på katastrofen i CAR.

En av världens farligaste terroristorganisationer, lierad med IS, Boko Haram i Nigeria, fortsatte sina attacker utan att säkerhetsstyrkor kunde hejda angreppen. Misslyckandet ledde till att den sittande presidenten röstades bort för misslyckandet.

Efter en nedgång i Afrikas ekonomi var det aningen svårt att tala om Africa rising (ungefär: ”Afrika på uppgång”).

Sedan Nato-styrkorna dragit sig tillbaka i Afghanistan ökade de talibanska attentaten samtidigt som samtal pågick med regeringen. Enligt flera källor ska IS ha etablerat sig i landet. De afghanska styrkorna ansågs svaga. USA uppsköt ett definitivt tillbakadragande av sina trupper.

Valen i Burma gav oppositionsledaren Aung San Suu Kyi segern. Men med tanke på militärens enorma inflytande i övrigt var det oklart om verklig demokrati kan skapas.

I farvattnen runt Kina fortsatte den segdragna maktkampen om områden och öar som både Kina och en rad grannstater gör anspråk på. USA oroas för att transportleder hotas. Energi- och råvaruresurser är även med i spelet.

Relaterat

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Årskrönikor 2015

Mer i ämnet