Fruktlöst att stoppa illegal arbetskraft
På en bergig spansk citronplantage utanför Malaga arbetar Buba tyst och koncentrerat. Han fyller de svarta gummihinkarna med solmogna, runda citroner som sedan packeteras och skickas med långtradare på motorvägarna upp igenom Europa.
Publicerad
Buba kommer från Ghana och har varit i Spanien i två år. Enligt spanska myndigheters beräkningar kan det finnas uppemot en miljon illegala invandrare i Spanien. Buba har tur, hans arbetsgivare på plantagen Tana har sökt arbets- och uppehållstillstånd åt honom och hans framtid ser ljus ut.
Han är en av de ca 300.000 illegala som väntas få arbets- och uppehållstillstånd under den tre månader långa amnesti som spanska staten utlyst för illegala invandrare. Han kan se fram emot ett bättre jobb och egen bostad. Men just nu plockar han citroner åtta timmar om dagen, sen går han de sex kilometrarna in till Malaga där han får gratis mat på härbärget för hemlösa.
Så här ser det ut, vart jag än reser i Europa. På vinfälten i Portugal möter jag invandrare från Moldavien, Kirgizistan, Ukraina. Vid gränsen mellan Tjeckien och forna Östtyskland finns kolonier av vietnameser som säljer cigaretter, trädgårdstomtar av porslin och sprit vid de välbesökta gränsstationerna. I norra Spanien på blomkålsfälten arbetare från Pakistan.
Inom EU finns jobb som många européer vägrar befatta sig med; plocka frukt och grönsaker, skörda vin, städa, vara hantlangare på byggen, diska. Enbart i Portugal finns 200.000 invandrare från Östueropa, främst Ukraina, Moldavien och Rumänien. Siffran är ungefärlig eftersom många har svartjobb. En del sover på fälten under plastpresenningar men de har lyckats överleva långa resor med hänsynslösa människosmugglare och livsfarliga resor i knappt sjödugliga farkoster.
När jag och min fotograf Ronald Verhoeven reser runt på våra reportageresor hamnar vi i långa diskussioner; varför finns en stor grupp vietnameser vid just tjeckisk-tyska gränsen? Varför har just tiotusentals ukrainare lockats till just Portugal ? Ett helt nytt Europa framför våra ögon, en mosaik av nationaliteter. Från barnhemmet i en tjeckisk gränsstad lever minnet kvar starkt i mig av de oönskade barnen- med en zigensk och en vietnamesisk förälder, ovälkomna i respektive kulturer, bortvalda av par som vill adoptera.
Hur ska Europa kunna integrera strömmarna av människor som flyr undan stater nära kollaps i öst eller krig och svält i Afrika ? Europas välstånd lockar och även om jag tycker att den afrikan som sover i ett plasttält invid fälten i Huelva i södra Spanien lever ett icke människovärdigt liv så vittnar många jag möter om att livet i hemlandet är ännu mera vidrigt. Här finns i alla fall frihet och hoppet om välstånd, är en vanlig kommentar. Och även bland de illegala finns ett kastsystem - invandrade från Ukraina och Moldavien fått snabbt jobb, de har rykte om sig att vara hårt arbetande och lär sig språk snabbt. För en 20-åring från Nigeria är det nästan omöjligt att få annat än dagsjobb för usel lön.
Nigerianska ligor på solkusten har gett sina landsmän dåligt rykte. Och mitt i allt detta, i maktens korridorer uppe i Bryssel, gör EU:s stats- och regeringschefer utspel och lovar begränsa arbetskraftsinvandringen. Det är min övertygelse att det är fruktlöst. Så länge det finns jobb i Europa så kommer människor att komma- och i takt med att Europas befolkningar åldras så kommer behovet av arbetskraft växa sig ännu större. Det multi-etniska Europa är här, för all framtid. Hur vi lär oss leva med det är en annan fråga.
Erika Bjerström
Malaga