Grekernas omöjliga val
Peter Rawet Just när världen åtminstone trodde att det fanns en lösning för Euroländernas skuldkris. Den är visserligen långt ifrån färdig, visserligen långt ifrån tillräcklig, men ändå ett försök till en lösning. Då kommer verkligheten och ger två käftsmällar i dag.
Publicerad
Verkligheten slagit tillbaka i form av italienska räntor som hamnade på för landet ohållbara nivåer. Verkligheten kom i form av intern politik i Grekland i kväll.
Först till Italien där räntehandlarna visade sin misstro mot räddningspaketets förmåga att klara av sin uppgift: att skydda från grekisk smitta till Eurozonens 3:e och 4:e största ekonomier Italien och Spanien.
Medan aktiehandlarna alltid snabbt tar ut segrar, och förluster på ett närmast maniskt vis, är oftast räntefolket mer realistiska och i det här fallet mer negativa. Euroländernas försök till försäkring genom att biffa upp räddningsfonden är på inget vis färdig och grundfrågan vem som skall stå för pengarna är ännu höljd i dunkel. Förhoppningen är att det skall bli andra (alltså inte euroländerna) - i form av kineser och andra nyrika länder. Svaret på misstron blev att skicka upp Italiens räntor till skyhöga nivåer som landet i en förlängning knappast klarar av. Misstro finns ju också att Italien klarar av att genomföra de nedskärningar som krävs för att få ned sin jättelika utlandsskuld.
"Försöker ge demokratisk legitimitet"
Skulder är ju det som har knäckt Grekland. Skulder som vanliga greker inte känner att det har varit med och skapat eftersom de känner ett så stort avstånd till det politiska systemet. När nu Greklands premiärminister låter folket avgöra om man skall ta emot det europeiska räddningspaketet så kanske han försöker att ge det en sista demokratisk legitimitet. De som i åratal kommer att drabbas av nedskärningar skall också få vara med om att besluta om det är värt priset. Vi ska heller inte underskatta de uppoffringar som nu krävs av grekerna. De är enorma.
Det hela känns ju rimligt, men det är tyvärr inget verkligt val som grekerna står inför. Sanningen är ju den att även om landet blir av med halva den privat ägda statsskulden så klarar man sig inte. Om inte allt för många veckor finns det helt enkelt inga pengar att betala till exempelvis lön till den oändligt stora statsapparaten. Vitala funktioner i det grekiska samhället kommer helt enkelt att gå ned i svart. Skär man inte ned är ingen villig att låna till dem.
Precis som grekerna kanske inte är villiga att ta priset för att kunna låna mer pengar är inte befolkningarna i många euroländer intresserade att låna till dem. Någon måste helt enkelt ta ansvar och riskera sin politiska taburett. I kväll var det i alla fall inte de politiska ledarna i Grekland som gjorde det.
Vad den här misstron och osäkerheten betyder för Euroländernas räddningspaket när greklandsfrågan och räddningsfondens förmåga så snabbt ifrågasätts kan knappast vara av godo för tilltron till resultatet av euroländernas 22:a krismöte. Hur många smällar tål egentligen euron och dess "skyddsänglar" innan valutan eller någon av "änglarna" faller?
Peter Rawet
peter.rawet@svt.se
Ekonomikommentator