Före 10 mars 2011, då valberedningens ordförande Berit Andnor presenterade sitt förslag till ny partiledare, var det få som hade tänkt tanken att Håkan Juholt skulle leda partiet och därmed vara statsministerkadidat.
Reaktionen, såväl inom som utom partiet, var häpnad.
Exempelvis var den erfarne politiske kommentatorn K-G Bergström ”inte säker på att det var sant”.
Ännu kraftigare reagerade Lennart Holmlund, socialdemokratiskt kommunalråd i Umeå.
– Skulle Håkan Juholt bli partiledare tror jag tamejfan jag lämnar partiet, sade han.
Ett smutsigt spel
I dag menar många att det inte bara var Håkan Juholts fel att det gick som det gick.
Att han överhuvudtaget blev aktuell var konsekvensen av ett smutsigt spel i kulisserna.
– Processen som sådan skadade vårt parti och därmed skadades också den som valdes, säger förre partisekreteraren Lars Stjernkvist.
Förklaringen är att partiet var djupt splittrat. Vänsterflygeln ville till varje pris bort från Mona Sahlins politik och man satte sitt hopp till Pär Nuder. Nuder var visserligen inte särskilt mycket vänster men han ansågs avsky Mona Sahlin och hennes krets.
Men Nuder ville inte bli partiledare.
Sahlins krets
Nu var plötsligt politiker ur Mona Sahlins krets de mest meriterade: Damberg, Östros eller kanske Österberg. Men vänsterfalangen kunde inte acceptera någon av dessa.
– Det skrevs till och med debattartiklar där man talade om att det här är personer som skulle vrida partiet i en alldeles felaktig riktning, säger Lars Stjernkvist.
– Då är risken stor att man förstör umgänget i partiet, kamratskapen. Men också att man bäddar för ett val där striden kommer att leva vidare även efteråt, säger han.
Se Ulf Mattmars reportage om striderna kring Socialdemokraternas partiledarval 2011 genom att klicka på bilden högst upp i artikeln!
Ny bok
I söndagens Agenda intervjuades SVT:s Margit Silberstein och Tommy Möller, professor i statsvetenskap, om den nya boken ”En marsch mot avgrunden”, som de skrivit tillsammans. I boken beskriver författarna maktspelet inom Socialdemokraterna under det långa krisåret efter valförlusten 2010.