När Gunilla Carlsson tillträdde som biståndsminister 2006 skulle det bli förnyelse och förändring.

– Biståndet måste bli effektivare och mer transparent, sa Carlsson och med stor glädje inledde hon reformarbetet.

På kollisionkurs med gamla strukturer

Gunilla Carlsson kom snabbt på kollisionskurs med Sida som hon anklagade för dålig resultatredovisning och ålderdomligt tänkande. Carlsson ansåg att det inte gick att mäta resultatet av det årliga biståndet på mer än 30 miljarder kronor.

– Sidas ledning är ansvarig för systemfelen, skrev Carlsson i en debattartikel. Men de nya direktiven från UD skapade mest oreda på Sida och det blev inga lovord när Statskontoret granskade den nya politiken i en detaljerad rapport. Kritikerna ansåg att Gunilla Carlsson återinförde metoder som var populära för 50 år sedan, men som förkastades när de gav dåliga resultat. Förre Sida-chefen Bo Göransson konstaterade bittert att med Carlsson har det svenska biståndet blivit ”genant”.

Fokus på Afrika och handel

Men Carlsson har fått beröm för en del av sin reform av biståndet. Antalet mottagarländer minskades rejält under hennes tid som statsråd, det blev fokus på Afrika och många delade hennes vision att handel är det bästa sättet att få fart på tillväxten och minska fattigdomen.    

– Jag känner mig mycket stolt över det jag åstadkommit, sa Gunilla Carlsson i dag.

Hennes anhängare delar den uppfattningen. Andra drar en lättnadens suck över att hon lämnat sitt uppdrag.