Den 11 oktober 2013 var ett JAS-plan väldigt nära att krocka med en hög mast som inte fanns med på pilotens karta. Han övade lågflygning och flög stundvis bara 30 meter över marken. När planet närmade sig masten höll det en hastighet av 950 km/h.
– Det hade kunnat bli katastrofalt, det hade kunnat bli en dödsolycka, säger Jonas Bäckstrand, ställföreträdande generaldirektör på Statens Haverikommission.
Piloten beskriver efteråt att han passerade bara 10 till 20 meter ifrån masten.
– Det var oerhört nära. Det var mer tur än skicklighet att man inte flyger in i masten, säger Torbjörn Eriksson, flygchef på Försvarsmakten.
Händelsen blev starten på en omfattande utredning av Sveriges databas över höga hinder i luftrummet, till exempel kraftledningar, vindkraftverk och telefonmaster.
Genom att jämföra innehållet i flyghinderdatabasen mot information hos Lantmäteriet har Statens haverikommission kunnat konstatera att en tredjedel av alla höga hinder i det svenska luftrummet saknas helt eller är felplacerade på de kartor som flygtrafiken ska navigera efter.
– Det är absolut allvarligt, vi ser det här som en flygsäkerhetsrisk. Man kan inte lita på det kartunderlag som finns, säger Jonas Bäckstrand.
Växande problem
Antalet höga hinder i luftrummet har på kort tid blivit många fler, till stor del eftersom antalet vindkraftverk och telefonmaster ökat kraftigt.
För 15 år sedan fanns det omkring 200 hinder högre än 100 meter, i dag finns det över 2.300.
Av dem är minst 750 felplacerade eller saknas helt på kartorna, visar haverikommissionens utredning.
Bristerna riskerar att drabba alla som flyger på låg höjd, till exempel ambulanshelikoptrar, sjöräddning och privat flygverksamhet.
– Det är skandal. Det är dåligt sett till de fantastiska gps-system som finns i dag, det borde helt klart göras mer, säger Aram Rubinstein, pilot och VD på helikopterföretaget HeliAir Sweden.
Det är högst oklart vilken myndighet som bär det yttersta ansvaret för informationen i databasen. Den ägs av Försvarsmakten, förvaltas av Luftfartsverket och ges ut av Transportstyrelsen.
– Regeringen måste peka ut ordentligt vilka myndigheter som ska göra vad och tillsätta de resurser som behövs. Jag hoppas att man tar det här problemet på allvar, säger Jonas Bäckstrand.
Bristerna är så allvarliga att Sverige inte uppfyller kraven i den EU-förordning som innehåller regler om kvalité på hinderdata.
– Det framstår som uppenbart att de berörda myndigheterna inte kommer att kunna lösa frågan i närtid. Regeringen bör därför snarast vidta åtgärder, skriver haverikommissionen i sin utredning.