Hur många som dör och av vad kan berätta mycket om hur det står till med folkhälsan, levnadsvillkoren och välfärden i ett land. För sjukvården är det av avgörande betydelse att veta vad patienterna dör av för att veta om rätt vård getts innan dödsfallet.
Men flera internationella studier uppskattar att omkring var tredje dödsorsaksintyg, den medicinska förklaring som skrivs ut efter varje dödsfall, är direkt felaktig eller bristfällig. Situationen ser likadan ut på många håll i världen.
– Det här är ett stort problem, säger Nina Rehnqvist, ordförande för Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) och med ett förflutet inom socialstyrelsen.
– Man kan ju förledas att tro att man gjort helt rätt inom till exempel sjukvården när man egentligen gjort fel. Det är också mycket problematiskt när det gäller policyfrågor, alltså sånt som handlar om hur samhället ska hantera vissa problem och vissa sjukdomar, säger Nina Rehnqvist.
Allt färre obduceras
En orsak till bristerna i dödsorsaksregistret är att antalet obduktioner minskat dramatiskt. På 70-talet obducerades varannan död. I dag obduceras bara drygt 10 procent, och då är rättsmedicinska obduktioner inräknade.
Skälet är bland annat att det råder brist på patologer och att allt fler motsätter sig obduktioner av till exempel religiösa skäl. Men den främsta orsaken till minskningen är kostnaden. Sjukhusen sparar genom att sluta obducera. Det ersättningssystem som finns inom sjukvården idag innebär att obduktioner inte lönar sig.
– Det är mycket kortsiktigt att resonera så, säger Nina Rehnqvist på SBU. Det man får genom obduktioner är kunskap men detta är svårt för sjukhusen att prioritera i dag.
Anders Persson, läkare och professor i medicinsk bildteknik, har nu genomfört en studie som visar att inte ens när obduktioner görs hittar man alltid rätt dödsorsak. Tillsammans med schweiziska forskare undersökte han 130 fall med så kallad oklar dödsorsak.
Virtuella obduktioner
Kropparna undersöktes först med modern visualiseringsteknik. En magnetresonanskamera skapar tredimensionella bilder som patologerna använder för en så kallad virtuell obduktion. Kroppen skärs inte upp utan med bildernas hjälp kan patologerna skala av bit för bit av kroppen.
– Med den här metoden kunde vi visa att 76 personer dött av hjärtinfarkt, men ingen av dessa infarkter hittades vid den vanliga obduktionen.
Just nu gör SBU en genomgång av det vetenskapliga underlaget för att ta reda på om den här magnetkameratekniken borde användas inom sjukvården som ett alternativ till obduktion. Idag tillämpas tekniken inom rättsmedicin eftersom den kan avslöja vissa ledtrådar som riskerar att förstöras vid en vanlig obduktion när kroppen skärs upp.
– Vi måste förbättra systemet och få mer tillförlitlig statistik över dödsorsaker. Det är nog de flesta överens om. Frågan är bara hur, säger Nina Rehnqvist, ordförande för SBU.