– Jag saknar luften, jorden, mina kompisar, mina vänner, mitt liv. Restaurangerna, marknaden, och moskén. Jag brukade köra min bil till skolan. Där var jag lärare för både killar och tjejer. Men allt det är borta nu, säger Nisreen och döljer sina tårfyllda ögon bakom ett stort leende.

Familjen kallar dagersättningen, bidraget, från Migrationsverket för ”lån”. SVT:s tolk säger att många syrier säger så i stället för bidrag eller ersättning för att de skäms för att de måste be om pengar för sitt uppehälle.

Väntar på kläder i kalla Dalarna

Dagersättningen till asylsökande har inte höjts sedan 1994 och till större inköp som glasögon och vinterkläder kan en asylsökande söka ett extra bidrag. 

På Migrationsverkets mottagning i Hedemora jobbar handläggarna förtvivlat med att försöka gå igenom de 3.500 ansökningar om vinterkläder som hittills kommit in. Väntetiderna kan bli en till två månader. Och det är redan kallt i Dalarna.  

Två månaders väntan på vinterkläder

Nisreen och Nidal har ansökt om pengar för att kunna köpa vinterkläder till barnen.

– Vi sökte för ungefär tio dagar sedan men de visste inte hur lång tid det skulle ta att få besked. De sa att det kunde dröja en till två månader, säger Nisreen.

En pärlplatta i gult och blått hänger vid spisen. I vardagsrummet där de tre största barnen har sina sängar flimrar Barnkanalens program förbi på tjockteven.

De har klätt sig fina för vårt besök och de få leksaker som finns har lagts undan i en tvättkorg. I föräldrarnas sovrum sover den yngste pojken på en madrass.

”Hoppas kunna jobba som lärare”

Nidal drev en firma som hjälpte företag med import och export i Syrien. I Långshyttan har han praktiserat på Ica. Nisreen var lärare i kemi för högstadieelever och jobbade dessutom på ett medicinskt laboratorium.

– Jag har hört att ni har ont om lärare här. Jag hoppas kunna få fortsätta som lärare eller som assistent i området. Jag håller på att lära mig svenska på centret som drivs av Röda korset och kyrkan, säger hon.

De sålde allt

För att ta sig till Sverige sålde de allt de hade: sin lägenhet, sina två bilar och två kilo guld. Från storstaden Damaskus kom de till ett snötäckt Sverige för nio månader sedan med bara kläderna på kroppen.

Enligt Socialstyrelsen är riksnormen för försörjningsstöd från en kommun till en familj av samma storlek och barn i samma ålder som Nidal och Nisreens 13.390 kronor i månaden, men samma nivåer gäller inte för asylsökanden.

Eftersom Nisreen och Nidal lever i en egen lägenhet och är gifta får de 61 kronor om dagen var av Migrationsverket. För barnen får de 43 kronor om dagen, det yngsta och fjärde barnet får de 18,50 kronor om dagen för.

Totalt handlar det om 8.085 kronor i månaden för alla behov som kläder, skor, hygienartiklar, tv-avgift, telefon, mat, leksaker och fritidsintressen.

”Det livet finns inte längre”

En gång i månaden åker Nisreen till Hedemora. Bussresan kostar tur och retur 82 kronor och det är för mycket pengar för att hon ska åka fler gånger.

– Om vi köper någonting så sparar vi in på någonting annat. Jag handlar alltid på rea. Jag handlar bara från Lidl. Och jag handlar mest mjöl så att jag kan baka mitt eget bröd och pasta, säger Nisreen.

Du berättade om livet du lämnat bakom dig i Syrien. Vad tänker du kring att du nu måste be om pengar till vinterkläder för dina barn?

– Det livet finns inte längre. Vad ska man säga, vad ska man göra? Att be om pengar från Migrationsverket är en av många plågor. Det är som det är, säger Nisreen.