Försvarsbeslutet 2015 innebar att det svenska försvaret skulle få höjda anslag med drygt tio miljarder kronor de kommande åren. Det handlade både om ny materiel och om mer pengar till förband och övningar. Redan nu tvingas partierna i försvarsgruppen till en första brandkårsutryckning för att täppa till de ekonomiska hål som redan uppstått i uppgörelsen.
Kritikerna menar att försvarsuppgörelsen redan från början var underfinansierad, medan regeringen skyller på valutaförändringar. När det gäller svensk försvarspolitik hör underfinansierade beslut snarare till regel än undantag. Politikerna vill gärna få in så mycket verksamhet som möjligt i besluten, och när frågorna budgetprövas görs inte sällan glädjekalkyler.
Återkommande tema i försvarsdebatten
För den som under en längre tid följt svensk försvarspolitik är detta inget nytt. Debatter om ”svarta hål” och ”ekonomiska underskott” när det gäller svenskt försvar är ett återkommande tema i inrikespolitiken.
Förra veckan slog till exempel ÖB Micael Bydén fast att det nu saknas minst 6,5 miljarder kronor för att klara försvarsbeslutet fram till 2020. Var de pengarna ska tas är högst oklart. Även om den svenska ekonomin fortfarande tuffar på med bra fart är konkurrensen om skattepengarna stor. Sjukvården behöver mer pengar, liksom polisen, skolan och integrationen av alla nyanlända.
Samtidigt är det svårt för politikerna att säga nej till ÖB:s krav i en tid då väljarna uppfattar att Sveriges säkerhetspolitiska läge blir allt mer utsatt. Ryssland är på väg i en allt mer auktoritär riktning.
Annekteringen av Krim och kriget i Ukraina har skapat osäkerhet kring hur långt Ryssland är berett att gå i en konflikt liksom allt mer aggressiva övningsmönster i Östersjön.
Politikerna är försiktiga med att officiellt uttala hur allvarligt försämrat det svenska säkerhetsläget är, men tonen i debatten och de ekonomiska tillskotten till försvaret talar ett tydligt språk.
Pengar saknas för fattade beslut
De 500 miljoner kronor som skjuts till i år handlar om att åtgärda de mest akuta bristerna under 2017. Vad som händer därefter vet vi inte trots att det då är fråga om riktigt stora pengar, enligt ÖB minst 6,5 miljarder kronor.
Ett exempel är inköpet av medelräckviddigt luftvärn (t ex amerikanska Patriot-robotar) som partierna kom överens om i försvarsbeslutet 2015. Det ska vara inköpt till 2020 men hittills har inga pengar anslagits, än mindre har ett formellt beslut fattats om att köpa in systemen. Och det börjar brinna i knutarna.
Senast i den ekonomiska vårpropositionen i april måste regeringen lämna besked i frågan för att FMV ska kunna köpa in systemen och försvarsmakten hinna utbilda personal och placera ut dem.
Och här handlar det om riktigt stora pengar. Kostnaden för dessa system bedöms uppgå till 10-20 miljarder kronor. Nu kommer inte hela denna kostnad att belasta budgeten fram till 2020, men om inte regeringen redan nu fattar beslut om att påbörja investeringen kommer Sverige inte att ha ett medelräckviddigt luftvärn på plats 2020, något som en majoritet av riksdagspartierna tidigare har ansett vara så viktigt.