I slutet av juli dömde Lunds tingsrätt en man till fyra års fängelse för äktenskapstvång efter att ha hotat och tvingat sin dotter att gifta sig med en okänd man i Afghanistan.
Han misshandlade och ofredade även dotterns pojkvän. Domen överklagades och imorgon tisdag inleds förhandlingarna i hovrätten. Fallet är unikt eftersom det är det första och enda som hittills lett till en dom trots att anmälningarna om äktenskapstvång ökat för varje år sedan lagen infördes den 1 juli 2014.
– Det här fallet kan leda till att polis, åklagare och socialtjänst inser att de faktiskt kan göra mer för att stoppa barn- och tvångsäktenskap. Att de ska kunna hantera dessa fall på korrekt sätt. Lagstiftningen räcker inte till i dag eftersom vi har svårt att hantera den, säger Elisabeth Massi Fritz, som var målsägarbiträde åt flickan och hennes pojkvän i tingsrätten.
Endast två åtal
Under 2014 anmäldes 16 misstänkta brott om äktenskapstvång, förra året inkom 41 anmälningar och hittills i år (till och med augusti) har 54 anmälningar gjorts. Det visar statistik från Åklagarmyndigheten som SVT Nyheter låtit ta fram.
Av de totalt 111 anmälningarna som kommit in till åklagare och polis sedan lagens införande har 89 ärenden lagts ner medan det pågår utredningar i 20 ärenden. Två fall har alltså lett till åtal och ett av dem till den dom som nu ska prövas av hovrätten.
”Utnyttjar inte kompetens”
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor kom i en kartläggning från 2009 fram till att cirka 70.000 ungdomar i Sverige riskerar att giftas bort mot sin vilja. Juno Blom, ansvarig för det nationella kompetensteamet för hedersförtryck, är kritisk till att det inte finns en fungerande struktur i arbetet med att lagföra äktenskapstvång.
– Det behövs bättre kunskap och förstå sammanhanget och kunna vända på rätt stenar i de här fallen. Därför behövs det särskilt utpekade poliser och åklagare som får erfarenhet i att jobba med dessa frågor. Det finns kompetens men om man inte utnyttjar den på rätt sätt blir det enorma konsekvenser, säger hon.
”Värt att vägra”
Sara Mohammads bror höll en pistol mot hennes huvud och försökte tvinga henne att gifta sig. Hon vägrade och flydde. I dag driver hon Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime som arbetar mot hedersförtryck och vill att hennes historia ska bli ett hopp för de flickor och pojkar som tvingas gifta sig. Hon vill uppmana dem att våga vända sig till rättsväsendet eller socialtjänsten.
– Det är svårt att säga hejdå till hela familjen men vad blir alternativet för den utsatta? Jo, det blir att hon ska acceptera våldtäkt inom äktenskapen, förtryck, trakasserier, kontroll av sig och sina barn. Kortsiktigt kan det vara svårt att säga nej, men långsiktigt är det värt varenda sekund att vägra, säger hon.
”Rädsla att kallas rasist”
Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum har granskat åklagarnas handläggning av ärendena om äktenskapstvång i en rapport som publicerades i juni i år.
Enligt rapporten har skälen till att man skrivit av ärendena bland annat varit bevissvårigheter. Det har varit svårt att få målsäganden att medverka i utredningen eller så har hon eller han befunnit sig utomlands, skriver man och konstaterar: ”Vid en samlad bedömning framstår åklagarnas nedläggningsbeslut genomgående, med några få undantag, som riktiga”.
Sara Mohammad ser en annan bild av varför utredningarna läggs ned.
– Det beror på att man har hela tiden har tänkt på tolerans, rädslan för att bli kallad rasist eller islamofob. Därför har man lagt locket på och inte pratat klarspråk. Poliser har själva berättat för mig att de inte vågar ställa alla rätta frågor för att de blir påhoppade och kallas rasister.
I morgon går alltså det enda målet om äktenskapstvång upp i hovrätten. Den drabbade unga kvinnan och hennes pojkvän lever i dag under skyddad identitet.
– Ingen vill leva det liv som de lever i dag. Målet har föranlett fruktansvärda situationer och en omkullkastning av deras normala liv, det här har fått svåra konsekvenser, säger Elisabeth Massi Fritz.