Jonathan S: Är det bra att barnen vet om allt elände som händer?
Martin Forster: Hej!
Nej, det är bra att begränsa mängden information de får, eftersom det vanliga i dag är att barn får för mycket information via alla slags media.
Martin
Sanna: Hur kan jag förklara det som händer för min dotter.
Martin Forster: Hej!
Ja, vem kan egentligen det. Svara framförallt på de frågor din dotter har och anpassa förklaringarna efter hennes ålder. Man ska inte ljuga eller hitta på, men man kan utelämna detaljer som är onödigt skrämmande eller obehagliga.
Martin
Krytked Zhtrewk: Hur berättar man om alla döda på ett mindre smärtsamt sätt?
Martin Forster: Hej!
Undvik detaljer. Barn vet ju om att människor dör, men det är alla bilder och detaljerade beskrivningar av händelser som kan skrämma och oroa för mycket.
Martin
Johanna Maria: Ska man kalla människorna och familjerna som flyr för flyktingar?
Martin Forster: Hej!
Jag skulle i första hand prata med ett barn om ”människor”, men om det frågar vad flyktingar är för något får man förklara.
Martin
Sandra: Hur begränsar man det då det är ju överallt. Små barn men väldigt stora öron.
Martin Forster: Hej!
Det är svårt! Gör det du kan, genom att t ex ha koll på vad ditt barn ser på TV hemma.
Martin
Anna: Mitt barn, 4 år, vill gärna leka krig och ”svärdas”. Kan det vara ett sätt att bearbeta saker han snappat upp eller är det bara sånt som alla barn gör? Jag brukar stoppa den typen av lekar.
Martin Forster: Hej!
Jag skulle säga att det är mycket vanligt att barn leker krig och fäktas, även när det inte pågår den här typen av katastrofer i världen. Det behöver inte vara destruktivt för barn, men det beror förstås på hur leken går till. Jag brukar bara stoppa sådant om jag märker att något barn inte vill längre.
Martin
Karoline S: hur känner en femåring som får höra att det finns krig och barn som mår dåligt och på vilket sätt kan denne fara illa av informationen?
Martin Forster: Hej!
Det varierar förstås. Hos många femåringar väcker det frågor och kan förstås leda till oro. Samtidigt behöver det inte vara dåligt eller negativt. Femåringar förstår i regel inte riktigt vad döden innebär och behöver ofta bara få svar på en del frågor för att förstå lite mer.
Martin
Fatima: Min familj flydde från Bosnien vilket vi ofta pratar om, och nu undrar min son om det ska bli krig här också på grund av alla spänningar mellan kulturer. Hur kan jag övertyga honom om att vi inte kommer att få en liknande situation i Sverige?
Martin Forster: Hej!
En viktig utgångspunkt är vad du själv tänker om detta. Av din fråga att döma verkar du inte tro att det kommer bli så i Sverige, men i vissa alternativa media och forum kan man få bilden av att vi är på väg dit. Beroende på hur gammal din son är kan du berätta mer om skillnaderna mellan situationen i Bosnien då och Sverige nu. Om din son lär sig mer om hur stora skillnaderna är kan han bli lugnare.
Martin
Philip: Jag har en son på 5 år och har hittills inte låtit honom se någonting om flyktingkrisen, stängt av tv:n om det rullar bilder på tv mm. Är det fel?
Martin Forster: Hej!
Nej, jag tycker inte det. Det finns inget egenvärde i att så små barn ska få information om detta hemska som de ändå inte kan förstå. Om han ändå snappar upp vad som händer och har frågor får du däremot svara och berätta.
Martin
Linda: Förskolan där vår 3-åring går har startat en insamling av bla kläder och skor som ska lämnas över till flyktingar. Det är ett fint initiativ men jag är inte helt komfortabel med att förskolan involverar mitt barn i så här stora och svåra saker. Hur ska man resonera kring detta?
Martin Forster: Hej!
Jag förstår att du kan känna dig kluven inför detta. Jag tycker att det kan vara ett bra initiativ, men det beror helt på hur förskolan pratar med barnen om det. Om de håller det på en väldigt enkel nivå och klargör att man inte MÅSTE hjälpa till kan det vara okej tycker jag.
Martin
Roger: Min son är i de yngre tonåren, och har alltid varit intresserad av vad som sker i världen. Vi pratar mycket om det hemma. Men de senaste dagarna har han inte velat se på nyheter eller ens loggat in på sin fb. Han går ifrån och vill inte prata om detta med flyktingarna. Han mår uppenbarligen dåligt över det. Hur ska man ta det med honom?
Martin Forster: Hej!
Det är en begriplig reaktion som drabbar både barn och vuxna. Jag tycker att du ska visa att du respekterar det. Säg att det är bra att stänga av när man känner att det blir för mycket. Säg också att du finns till hands om han vill prata, men sätt ingen press på honom att göra det. Om han fortsätter att dra sig undan och stänger av alltför mycket (även sådant som inte direkt handlar om flyktingkrisen), kan han kanske behöva bearbeta en del tankar och känslor som detta har väckt hos honom för att komma ur isoleringen.
Martin
Johan: Finns det någon ålder – ungefär- som det är bra att säga som det är på riktigt? Barn kan ju minnas när man försökt försköna eller slira. Minns själv det där med tvivlet på att lita på mina föräldrar.
Martin Forster: Hej!
Ingen exakt ålder så klart. Samtidigt brukar det bästa även med små barn vara att berätta så sanningsenligt som möjligt, men att utelämna detaljer. Utmaningen är förstås om barnet fortsätter att ställa frågor och vill veta mer, men ”jag vet inte” är ofta ett bättre alternativ än att försköna och ljuga.
Martin
Rickard: Finns det en risk att våra barn avtrubbas av den enorma rapporteringen som kommer dagligen från nyhetsflöden och vuxna? Hur kan jag som förälder i så fall påverka mina barn så att de inte blir det?
Martin Forster: Hej!
Ja, den risken finns. Som jag tagit upp tidigare i chatten kan det vara bra och nödvändigt för ett barn att stänga av ibland. Om du däremot märker tendenser till att de inte alls verkar bry sig om eller känna med människoöden som skildras kanske ni ska göra tvärtom. Då menar jag inte titta på mer nyheter, utan att prata om och diskutera det barnen tar del av. Det som brukar väcka empati är förstås att kunna identifiera sig med de människor som förekommer i nyheterna, vilket inte minst bilden på den treåriga pojken på stranden visade.
Martin