Bashar, som inte vill uppge sitt riktiga namn, bor granne med den drabbade familjen och har själv egna barn som sover vid fönstret på bottenvåningen. 

– Det här är inte första gången. Jag är rädd att det ska bli ett sådant tryck att fönstret hamnar på barnen, säger han.   

Gunilla Bengtsson berättar att hennes första tanke var: ”Fy fan, är det på min gård?” 

Nu ska hon noga tänka igenom om hon ska flytta.  

– För när det händer så här intill mig, då är det förjävligt.  

Azhar och Adeeb Majib som driver närbutiken berättar att många i området känner sig oroliga. Azhar Majib säger att hon känner många tidigare kunder som nu valt att bosätta sig någon annanstans.

Och ni själva, vill ni flytta? 

– Ja, säger Adeeb Majib med eftertryck. Jag vill sälja affären.  

Lena Säljö, fd socialchef i Biskopsgården, säger att området förändrats mycket under de tio år som hon arbetat där.  

– En sak är att skillnaderna i Göteborg har blivit så stora. Inkomstskillnaderna och segregationen har ökat.  Sedan har vi en bostadssituation som är helt horribel. En del av förklaringen är ebo-lagstiftningen som gör att det flyttar in många släktingar, i bästa välvilja. Men det blir så trångbott att barnen inte orkar med skolan, säger hon.

En studie från Göteborgs universitet visar dock att många som växer upp i de fattigaste bostadsområdena i Stockholm, Göteborg och Malmö ofta bor kvar även i vuxen ålder. Rörligheten är minst för dem som tillhör en synliga minoritet.