– För att vi ska kunna berätta varför folkkära TV-program lyfts ur TV4-tablån är det rimligt att berätta vem denna programledare är. Allmänintresset är stort, säger Charlotta Friborg, ansvarig utgivare riksnyheterna SVT.
SVT Nyheter har inte publicerat namnen på en SVT-chef och en journalist på Aftonbladet som också figurerat i medierapporteringen. Vad är skillnaden mellan de fallen och det här?
– Grundläget är att avstå från namnpublicering när det handlar om misskrediterande uppgifter, om det inte finns ett stort allmänintresse. När det gäller personer i ansvarsställning, såsom politiska ledare, organisationsledare och företagsledare är tröskeln för namnpublicering lägre.
– Sedan finns det situationer där det är svårt att berätta vad som egentligen skett utan att ringa in en person. När vi berättar att ett folkkärt program som Äntligen hemma lyfts ur TV4-tablån för att en känd tv-profil anklagats för trakasserier, så är personen så inringad att namnpublicering blir svårundviklig.
– Grundläget är fortsatt att avstå från namnpublicering om inte något eller några av ovanstående kriterier är uppfyllda. Därför har vi, med den kunskap vi har i dag, avstått från namnpublicering av de två andra fall som debatterats de senaste dagarna.
I en digital era är det ganska lätt att få fram information på annat håll. Är det ett förlegat system att inte publicera något som alla ändå känner till?
– Det medieetiska systemet och vårt sändningstillstånd är en grundbult för förtroende och tillit till medierna. Sen inser jag att det är en pedagogisk utmaning att förklara hur vi resonerar och hur det ena ställs mot det andra.
Är det mer motiverat att namnpublicera vid grova brott?
– Att namnge en person i ett etablerat medium är inte en bestraffning. Det har inget med halten i anklagelsen att göra. Tvärt om är det mer sannolikt att man namnges för något som inte är brottsligt. När det är brottsligt, i synnerhet när det gäller sexualbrott, är vi generellt sett väldigt restriktiva.
”Nyfikenhet är inte allmänintresse”
De pressetiska reglerna som svenska medier har att förhålla sig till fäster stor vikt vid skyddet av den enskilde personen.
”Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”, lyder en av formuleringarna kring namnpublicering.
– Man bör inte motivera en namngivning med att personen i fråga är skyldig, det vill säga dömd i en domstol. Det är allmänintresset som är den avgörande frågan och det kan ibland vara så starkt att det motiverar namngivning redan innan dom. Men när det gäller sexualbrott är det sällan det enskilda fallet som har allmänintresse utan företeelsen, säger Allmänhetens Pressombudsman, Ola Sigvardsson och fortsätter:
– Det finns sällan något samhälleligt motiverat behov att allmänheten ska känna till identiteten på förövaren. Här är allmänintresset kring företeelsen. Att det kan finnas en nyfikenhet kring identiteten på en sexualbrottsling är inte samma sak som att det finns ett allmänintresse.