Efter skogsbranden i Västmanland förra året börjar livet för de drabbade återgå till det normala. Ulla Lundkvist och Hasse Johansson utanför Västerfärnebo förlorade sitt hem. Det har varit ett tufft år för paret, men när nu grunden till det nya huset är lagt, ser de framåt igen.
– En del kanske tycker det är konstigt att vi vill flytta tillbaka till ett ställe som är helt sönderbränt. Men vi har bott här i 25 år och trivs jättebra, säger Hasse Johansson.
Måndagen den 4 augusti förra året spred sig branden som mest. Vid midnatt var den 28.000 fotbollsplaner stor. Dagen kallas ”svarta måndagen” av många i trakten. Ulla och Hasse flydde utan att hinna ta med någonting.
– När huset brann ner blev man först chockad. Sedan grät man och tänkte: vad ska vi göra, var ska vi ta vägen, säger Ulla Lundkvist.
Svårt att utreda brott
Trots att branden fick katastrofala följder har fortfarande ingen ställts till ansvar. Polisutredningen har dragit ut på tiden och väntas först bli klar någon gång i höst. Det största problemet i utredningsarbetet har varit att det är oklart vilka regler som gäller när man bedriver skogsarbete i torra marker.
– Det finns helt enkelt inga tydliga regler som reglerar det här. Så vi har försökt att titta på branschpraxis genom att läsa olika företags riktlinjer och titta på vad skogsbruksskolor lär ut, säger Tommy Alriksson vid polisen i Sala.
En person avled, en skadades svårt och virke till ett värde av ungefär en miljard kronor gick upp i rök i samband med branden. För Ulla Lundkvist och Hasse Johansson är det viktigt att någon tar på sig ansvaret.
– När man förstår omfattningen av det här, så måste bara någon ta på sig ansvaret. Absolut, säger Hasse.
Vill hjälpa andra i kris
Ulla och Hasse har haft regelbundna samtal med en kurator för att ta sig igenom året som gått. Samtalen, i kombination med stödet från grannar och anhöriga, har burit dem. Tanken att samma katastrof som de själva råkade ut för kan drabba någon annan har gjort att de gått med i en frivillig resursgrupp som hjälper till vid stora katastrofer.
– Det är ett sätt för oss att betala tillbaka den generositet som visats oss. Om vi får hoppa in och köra mat någonstans så är det så lite mot vad vi fått, säger Hasse Johansson.