Ända sedan 1970-talet har rationaliseringar, nedragningar och flytt av produktion utomlands gjort att det inte finns så många traditionella industrijobb kvar i Sverige.

Nyligen meddelade Ericsson att 3.000 personer får lämna företaget. Mycket tyder på att svensk industri nu står inför en ny våg av varsel och neddragningar.

Till skillnad från i Tyskland lyfte inte industriproduktionen i Sverige efter senaste krisen. Sedan 2009 har den svenska produktiviteten sjunkit medan den i Tyskland fortsätter att klättra uppåt. Tysk industri har nu i stort sett återhämtat sig efter krisen samtidigt som den svenska exportindustrin fortsätter att tappa marknadsandelar.

Detta är sammantaget mycket oroande, menar många ekonomer, som befarar en ny kraftig nedgång de närmaste åren.  

Oro – men inte i alla branscher

– Hur orolig ska man vara för svensk industri?

– Man ska vara orolig för det är väldigt många jobb som hänger på det här, sade Carola Lemne.

Enligt Svenskt Näringslivs vd handlar det inte bara om jobben i industrin. Det är väldigt många industrinära tjänster som påverkas

– För varje industriarbetare går det 1,5 annan arbetande. Får vi en fortsatt negativ utveckling där har vi all anledning att oroa oss.

Även metallbasen Anders Ferbe känner viss oro. Han påpekade att industrin är mycket konkurrensutsatt. Det är mycket tufft, menade han.

Anders Ferbe sade också att det går upp och ner. För stålindustrin har det varit svårt ett tag men nu har det blivit lite bättre.

– Nu har vi problem inom elektronikindustrin, till exempel Ericsson, men det finns även branscher där det går bra, sade Anders Ferbe.

Ett exempel är fordonsindustrin ”som går som tåget”.

Exemplet Tyskland

–  Men hur kommer det sig att det går bättre för Tyskland?

Enligt Carola Lemne är läget bekymmersamt i Sverige. Bland annat handlar det om tappade marknadsandelar under lång tid.

– Det har pågått ganska länge, närmare bestämt i tolv år, sade hon.

– Det finns väldigt många bitar. Vi har ett högt kostnadsläge och vi har dålig utveckling av produktiviteten.

Hon sade att man kan ”tåla” ett högt kostnadsläge om produktiviteten är god.

Skillnaden jämfört med Tyskland är främst kostnadsläget som legat väsentligt lägre inom tysk industri under lång tid även om kostnaderna stigit även där det senaste året, menade Carola Lemne.

– Vi ligger bland de högsta i Europa. Det är klart att det spelar roll. Lönekostnaderna är en del av kostnaderna, 58 procent av förädlingsvärdet, sade hon.

Hon menade också att arbetsgivaravgifter och skatter är höga.

”I Tyskland fick folk vara kvar”

Föga förvånande höll inte Anders Ferbe riktigt med om den beskrivning som Carola Lemne gav. Han menade att man i Tyskland gjorde på ett annat sätt vid finanskrisen.

– Man investerade i människor. Man lät folk vara kvar i företagen vid neddragningarna. I Sverige åkte de ut i arbetslöshet, sade Anders Ferbe.

När återhämtningen kom var industrin i Sverige tvungen att återanställa folk, menade metallordföranden. Det var tack vare ett statligt stöd som företagen i Tyskland kunde behålla anställda.

– I Sverige fick vi ingenting sådant. Istället blev det arbetslöshet. Det innebär att det tar längre tid innan återhämtningen kommer igång, sade Anders Ferbe.

Se hela debatten genom att klicka på bilden längst upp i artikeln!