– Decemberöverenskommelsen har fungerat sämre än vad vi både trodde och hoppades. Den har kortslutit möjligheterna att föra politisk debatt i Sverige, säger Johan Ingerö, tidigare presschef hos Kristdemokraterna och en av den förre partiledaren Göran Hägglunds närmaste medarbetare.

När Decemberöverenskommelsen tecknades accepterade Ingerö den. I dag är han vanlig medlem, jobbar på den borgerliga tankesmedjan Timbro och har bytt åsikt.

– Folk uppfattar inte att regeringen regerar och att oppositionen opponerar. Det skadar hela det politiska samtalet. Vi kan inte ha de så, säger han.

”Som fyra tennsoldater”

Johan Ingerö är inte ensam om den uppfattningen i KD. Fler partidistrikt har bestämt sig för att rösta emot decemberöverenskommelsen på rikstinget i helgen.

– Allmänheten uppfattar det som att oppositionen uppträder som fyra tennsoldater som bara nickar bifall till det ena vänsterförslaget efter det andra. Detta är en orimlig ordning, säger Anders Andersson som är distriktsordförande i Kalmar län, som är ett av de distrikt som kommer att rösta nej.

Störst motstånd i Moderaterna

Nästa vecka har Moderaterna partistämma. Där har motståndet varit ännu mer högljutt än i Kristdemokraterna. Inte minst i Östergötland, där den lokala stämman i våras röstade för att riva upp överenskommelsen. Nu ska distriktet driva samma linje när hela landet träffas.

– Jag hoppas att den skrotas helt. Jag kan inte försvara den för väljarna när de frågar, säger Stefan Hagfeldt, för detta riksdagsledamot från Norrköping.

– Nu har ju nya budgeten tagits fram där man ser det förskräckliga att vi går mot att bli ett mer socialistiskt land, så jag hoppas att alla börjar tänka att vi gjort en tabbe som ingick överenskommelsen, säger Jirina Klevstig, ordförande för Moderaterna i Norrköping.

Alternativ saknas

Men även om motståndarna mobiliserar så brukar partiledningarna, som håller fast vid överenskommelsen, vinna den här typen av strider.

Det saknas också ett samlat alternativ hos kritikerna, mer än att överenskommelsen ska bort. Men därefter är det oklart – ska mann driva regeringen högerut? Ska man försöka bilda en alliansregering? Vill man ha ett nyval? Där går åsikterna i sär.

De kommande partistämmorna blir mycket viktiga. Men oavsett resultat lär debatten gå vidare.