Seluah Alsaati, feministisk debattör och tidigare ordförande för Vänsterpartiet i Stockholm, menar att det finns en fara med att generalisera utifrån enskilda berättelser.

– Varje vittnesmål är ett vittnesmål för mycket, men vi är också många som lever våra liv precis som vanligt, säger hon och menar att det är konstigt att ett intresse för feminism och kvinnors rättigheter väcks nu, när det gäller förorten och islam.

– Det finns så klart religiös fundamentalism, säger Seluah Alsaati men tillägger att hon själv – oavsett hur hon klär sig – inte blir trakasserad när hon rör sig i de områden som SVT besökt.

Vad beror det på att kvinnoförtrycket är så olika, tror du?

– Jag tror att kvinnoförtrycket existerar i hela samhället – i innerstan, i förorten, på landsbygden – men vi kvinnor drabbas av det olika, beroende på vilka vi är och i vilka sammanhang vi befinner oss. Därför måste man titta på det ur ett bredare perspektiv.

”Existerande verklighet”

Hanna Gadban, debattör och liberal muslim, håller inte med, utan menar att en sådan slutsats är att inte vilja se verkligheten och att istället ignorera problemet.

– Det här [fundametalism] är vardag för oss invandrarkvinnor som befinner oss i förorter. Jag har blivit kallad för slampa bara för att jag haft tajta kläder på mig. (...) unga människors liv är så värdefulla för oss (...) här har vi unga människor som inte vågar ta steget framåt för att glida in i det svenska samhället. Det här är en verklighet som existerar.

”Tar fokus från övrig debatt”

Seluah Alsaati, du talar till och rasistiska undertoner i debatten, hur menar du?

– I skilda vittnesmål har man rätt att säga vad man vill, men jag menar att i debatten som kommer efteråt framställer man det som att det enda kvinnoförtryck som finns sker i förorten.

De enda som skulle utöva det skulle vara muslimska män, det gör det väldigt lätt för alla andra män att tänka ”det angår inte oss”, säger Seluah Alsaati som menar att mäns våld mot kvinnor finns närvarande i alla samhällsskikt, men att det tar sig olika uttryck.

”Ett svek att inte erkänna problemet”

Frågan är om det finns en risk att ett utpekande av en enskild grupp föder rasism. Hanna Gadban menar, tvärtemot Seluah Alsaati, att det finns en fara med att inte vilja urskilja problemet med kvinnoförtryck motiverat genom religiös fundamentalism, att oviljan – oavsett den kommer från höger eller vänster – ofrånkomligen gör att tolkningsföreträdet skjuts över till Sverigedemokraternas politiska spelplan.

– Det är ett stort svek, det är gränslöst, säger Hanna Gadban och tillägger att läget för kvinnor som drabbas av islamistiskt förtryck förvärras av en debatt som inte vill erkänna problemet, utan istället fokuserar på en allomfattande samhällsstruktur.

– Det blir svårt för oss drabbade att våga träda fram, säger Hanna Gadban.