Sofia Stålklint, eller Fia som hon kallas, levde ett intensivt liv. Hon jobbade heltid inom hemtjänsten samtidigt som hon pluggade.
Hon hade stora drömmar för framtiden, men ett krävande jobb, studier och ett allt mer pressat tidsschema gjorde att det blev för mycket. Hon gick in i väggen. Sedan två år tillbaka lämnar hon sällan lägenheten.
– Man sitter i ett svart hål och allting känns som att det är förstört. Allting man har byggt upp och allt man har jobbat för hela livet är på något sätt förstört.
En trötthet som tar över
Känslan beskriver hon som en trötthet som tar över allt.
– Jag är trött på alla sätt man kan vara trött på. Inte bara att jag har sovit för lite, utan trött på…allt.
En vanlig dag stiger hon upp runt halv elva och går ut med sin hund. Resten av dagen ligger hon på soffan.
– Jag ligger mest här och vänder och vrider på mig, och gör ju ingenting. Jag kollar på tv och på mobilen, ibland kanske jag dammsuger om jag får ett infall. Jag kanske äter något på eftermiddagen i bästa fall.
Känner du dig som en fånge?
– Jag känner mig mer som en fånge i min egen kropp än som en fånge i min lägenhet. Vissa dagar vill jag fixa hemma, gå ut, hänga med på roliga saker, men jag orkar inte. Så jag hämmas ju av min egen kropp. Det är nog det värsta.
”Känner självhat”
Fia beskriver det som att någon sitter på hennes axel och säger att hon inte klarar någonting.
– Jag kan känna sånt självhat mot mig själv, och tänka: nu klarar du inte ens det, inte ens att ta hand om ett hem eller jobba.
När hon väl orkar göra något blir hon ofta rädd för hur det ska se ut i andras ögon.
– Lägger man ut någon glad bild på Facebook, att man har piffat hemma eller så, så tror folk att man är frisk. Att man kan göra andra saker då också som att jobba. Riktigt så är det ju inte.