Ann-Chatrine Jungar menar att den konflikt, i vilken ordförande Gustav Kasselstrand och vice ordförande William Hahne nu ser ut att uteslutas ur SDU, kan sammankopplas med att SD vill bredda sin väljarbas och att partiet försöker etablera sig i riksdagen och därför vill bryta den parlamentariska isoleringen.
– Konflikten tog sin början när SD formulerade den andra ideologiska grundprincipen om att vara ett socialkonservativt parti, men där nationalismen också ingår. I efterdyningarna av det formulerade Jimmie Åkesson 2012 principen om nolltolerans, om att aktiva medlemmar som gjorde extrema uttalanden eller på annat sätt skadade partiet skulle uteslutas, säger hon och beskriver hur SDU inte ställt sig bakom den linjen fullt ut.
SDU stöttade Almkvist
När Erik Almqvist 2013 tvingades lämna sin post i SD i sviterna efter järnrörskandalen, gav SDU sitt stöd till Almkvist. Så skedde också då Patrik Ehn, före detta gruppledare för SD Göteborg, samma år uteslöts ur partiet sedan det avslöjats att han tidigare varit engagerad i det tyska nationalsocialistiska partiet NPD.
– Konflikten har legat och pyrt rätt så länge. Det har dels att göra med ideologi och dels med centraliseringen inom partiledningen där ledningen tagit ett starkare grepp om partiorganisationen.
Sökte samarbete med extremhögern
Hon pekar också på ett missnöje inom partiledningen med hur SDU agerat på den internationella politiska arenan. För ett år sedan anslöt sig SDU, tillsammans med ungdomsförbund ur andra europeiska högersextrema partier, till det internationella ungdomsförbundet Young European Alliance for Hope.
– SDU gick med utan att förankra det i moderpartiet. Det blev ett inte så litet problem för SD när Marine Le Pen, partiledare föra franska Front National, reste runt och försökte kolla av vilka andra högerextrema partier som kunde tänka sig att bilda en gemensam partigrupp i Europaparlamentet, säger Ann-Cathrine Jungar nämner hur SDU abrupt tvingades avsluta samarbetet.
Partiet ömsar skinn
I grunden ligger, menar Jungar, partiets ambitioner att bli mera rumsrent och att behålla kontrollen – processen att ömsa skinn från vad hon kallar ett ”antisystemparti” till ett ”systempart”, som andra partier uppfattar som en möjlig samarbetspartner. Hon ser här tydliga paralleller till hur andra högerradikala partier i Europa agerat.
– För att bli trovärdiga partier i väljarnas ögon och för att kunna bli ett regeringsdugligt parti utesluter man medlemmar. Pia Kjærsgaard har gjort det systematiskt i Dansk Folkeparti, Jörg Haider gjorde samma sak i FPÖ. Marine Le Pen rensar också ut extrema grupper och tar avstånd från pappans extremism. Det SD gör är inget unikt.
Rötter i högerextremism
Men Ljungar pekar också på en viktig skillnad mellan Dansk Folkeparti och SD:
– Jämför man med Dansk Folkeparti så är situationen annorlunda, för de är ett utbrytarparti från Fremskridtspartiet och har inte samma rötter i de nynazistiska rörelserna som SD har. Pia Kjærsgaard har aldrig behövt hantera de här grupperna inom sitt parti. Det har handlat om lättare uppgifter och har skett på annan plats undan den mediala radarn.
Tjänar partiet på det mediefokus som händelsen får?
– Man kanske använder sig av medier för att få synlighet. Tidigare har SD kritiserats för att vara selektivt uteslutande, nu kan man åter visa att man tar i med hårdhandskarna: ”Vi accepterar inte den här typen av beteende”.
SD – ett nischparti
Hade en liknade konflikt kunnat blossa upp inom ett annat svenskt riksdagsparti, eller ska det här ses som unikt för SD?
– Det som är allmängiltigt är att SD varit ett nischparti, man har börjat som en rörelse som drivs av en idé. Men när man sedan kommit in i parlamentet måste man forma en politik och börja kompromissa, säger hon och jämför med Miljöpartiets inträde i riksdagen 1988 och fortsätter:
– Det som är unikt för SD är att det är ett isolerat parti, det är ett pariaparti, det har sin säregna historia där man haft grupper inom partier som varit demokratiskt ifrågasatta.
Nytt parti inget hot
Vad betyder striden för partiet?
– Ser man tillbaka så har skandaler haft väldigt lite betydelse. Järnrörsskandalen och utslutningar har inte påverkat partistödet nämnvärt. Om de uteslutna startar ett nytt parti så utgör de säkerligen inget hot för SD. Men på kort sikt kan uteslutningen innebära en förlust för partiet, eftersom man tappar kompetens, men det är också en fråga om hur stor gruppen är, säger Jungar och påpekar att SD är ett parti som vuxit sig stort under kort tid och att det därför också är svårt att sia kring vilken påverkan en uteslutning av Gustav Kasselstrand och William Hahne kommer att ha på väljarstödet.
– Möjligen kan det finnas ett missnöje med den centralisering som nu sker. Det pyr och jäser, så är det med ett parti som växer såhär snabbt.