Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Här minskar fallen - ingen behöver sömnmedel på Älandsgården

Kommuner och landsting har svårt att förklara varför fallolyckorna ökar - eller minskar. Enligt experterna finns ingen riktig quick fix mot problemet. Men lugnande läkemedel är en bov. I Västernorrland har fallolyckorna minskat i takt med att onödiga läkemedel fasas ut. På Älandsgården sover de äldre lungt, och faller inte oförklarligt om natten. 

All forskning visar att en viktig orsak till varför äldre faller är att de äter lugnande läkemedel. Men på få platser har man arbetat så aktivt och så länge med att minska dem som i Västernorrland. Och nu tycker man sig se tydliga resultat. Här har fallskadorna minskat i flera kommuner i vår undersökning. Och i en jämförelse som Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap gjort står länet ut som det enda i Sverige där samtliga kommuner minskat de svåraste fallskadorna de senaste tio åren.

– Vi började arbetet 2006 när vi upptäckte att hälften av våra boende i särskilda demensboenden använde sömnmedel. Och vi har haft ett bra samarbete mellan alla inblandade professioner sedan dess, säger Anders Engelholm. Han är verksamhetsutvecklare för äldreomsorg på Kommunförbundent i Västernorrland, och betonar att han ser den kraftiga minskningen i länet som resultatet av ett bra samarbete mellan kommuner och landsting. Det krävs för att komma någon vart, menar han.

Från 50 till 15 procent med sömnmedel

Från att över hälften av de äldre i särskilda boenden fick sömnmedel tidigare så är det mellan 10 och 15 procent i dag, en minskning som imponerar på många bedömare. Och det är ett resultat som kommunförbundet och andra bedömare i regionen kopplar samman med Västernorrlands kommuners tydliga minskning av de allvarligaste fallolyckorna jämfört med för tio år sedan.

Alla sömnmedel och all neuroleptika är givetvis inte onödig eller olämplig. Det är den överdrivna användningen som har varit ett problem, säger Anders Engelholm.

Han betonar att sömnmedel är ett preparat som är designat och utprovat för att vara ett tillfälligt läkemedel, inget något som vården rutinmässigt ska använda för att dämpa de boendes ångest eller göra dem mer lätthanterliga.

– På vissa boenden är det inte en enda person som använder den här typen av lugnande läkemedel, och få behöver neuroleptika, säger Anders Engelholm. 

För människor som arbetar inom äldreomsorgen och med demens är vare sig sömnmedel eller neuroleptika ovanligt. SVT åkte till Älandsgården i Älandsbro norr om Härnösand, där ingen behöver sömnmedel för att somna gott.

Vad är egentligen hemligheten?

– Personalen måste sitta ner. Ja, det är så enkelt, säger Linda Pettersson.

Och då blir alla lugna?

– Ja, sitter vi ner då vinner vi tid. Det ser man när man provar.

Linda Pettersson är gruppchef på Älandsgården, som är ett demensboende för äldre, en riktig högriskgrupp för fall. Hon är också en av initiativtagarna till den metod Victor Vinde, som har fått äldreboenden från hela landet att bli intresserade.

– Om vi sätter oss med de gamla och virkar till exempel, som vi gör ofta här. Då signalerar vi att vi ska sitta kvar en stund, vi sitter inte bara där och väntar, och de boende blir lugna av den känslan och sätter sig oftast ner de också och vi pratar eller fikar en stund.

Oro och aggressivitet ledde till förändning

Det var efter en kaotisk period för flera år sedan med mycket aggressiva utbrott och oro hos många boende under en period som situationen till sist blev ohållbar. Och några i personalen började tvingades fundera på vad de egentligen höll på med. Antingen sluta med jobbet, eller göra det som de skulle vilja se ett äldreboende.

Istället för mer personal på nattvak och mer medicin, tog man inspiration från erfarenheter från äldreomsorg i Danmark, och började med att lugna de äldre genom att låta dem få tillbaka sin egen dygnsrytm. Nattpersonalens medverkan blev nyckeln. Att inte stressa för att hinna få alla i säng innan nattpersonalen kom, och att därmed tvinga de äldre att ligga ner i 10-12 timmar, när de egentligen inte var trötta, blev receptet.

Lösningen var inte mer personal utan att alla arbetade med läggning under en kväll, även nattpersonalen som kom in lite tidigare. Det som styr personalens arbetstider i dag är den dygnsrytm som varje enskild boende har. Om många morgonpigga personer flyttar in på Älandsgården så ändras personalens arbetstider. Det blir inte dyrare, för med boende som mår bättre, behövs inte lika mycket arbete. Och det syntes i fallstatistiken också.

– Vi har inte fått bort alla fall. Men om någon ramlar i dag så är det inte som det var tidigare, på grund av sömntabletter. Om det är nån som ramlar nu så kan det vara en mattkant som sticker upp eller att nån stöter i en stol. Det är yttre faktorer som gör att man faller. De fallen är lättare att förebygga än de många fall som sker när äldre personer med sömnmedel och lugnande medel går upp på natten. Det är ett av de vanligaste fallen bland våra äldsta i dag. Och det drabbar främst personer med demens. 

Vaken till midnatt - den som vill

På Älandsgården lyser lamporna numera ända till midnatt, och personalen går omlott för att en alltid ska kunna vara med de äldre. Uppgifter som man gärna gjorde ihop trots att det kanske inte behövdes, gör man nu var för sig. Ingen får springa här på gården, även om diskmaskinen är full. Då har man snart en svans av oroliga boende efter sig, säger Linda Pettersson.

Kaoset har förbytts till lugn och Älandsgården är ett eftersökt boende idag, där personalen känner att de gör någonting utöver det vanliga.

Linda Pettersson säger att hon inte kan föreställa sig att arbeta efter en vanlig rull igen. När hon numera föreläser om metoden så möter hon större intresse och mer igenkänning än tidigare. Men hon säger också att många tror att de arbetar som Älandsgården gör trots att de inte gör det.

– Vi måste också vakta på oss för att inte falla in i gamla mönster och börja stressa och göra saker på fel sätt. Det här är en arbetsmetod, att sätta sig ner och virka eller vad det kan vara. Inte avkoppling, även om det kan vara mysigt också.

Alla är delaktiga i planeringen

Nyckeln till att det fungerar tror hon är att all personal är med på arbetssättet, och att alla är med på regelbundna stormöten när de går igenom arbetet och planeringen framåt för de boende. Både dag- och nattpersonal.

– Jag tror att det handlar om att personalen trivs, och att vi försöker skapa ett hem för dem som bor här. Att Älandsgården är deras hem i första hand och inte vår arbetsplats. Och att vi finns nära, och alltid sitter ner med dem som bor här. Det är inte svårare, säger Linda Pettersson.