I Motala bor 19-åriga Filippa Brors tillsammans med sin sambo. Hon pluggar upp sina gymnasiebetyg, söker jobb och har planer på att plugga till sjuksköterska. Hon har många killkompisar, men har ändå känt sig ensam.
– Under gymnasiet försökte jag bli vän med alla, jag ville ha vänner från olika håll och märkte att det blev problematiskt. Det var mycket skitsnack mellan tjejer, så då tog jag avstånd helt. I dag har jag inte så många vänner som jag pratar med, berättar hon.
Det var när lillasystern en dag satt och kollade i en tjejgrupp på Facebook som hon fångade Filippas uppmärksamhet. Systern berättade att det var Sveriges största grupp för bara tjejer, att det var en plats där man kunde få tips och råd.
– Då gick jag med. Först tänkte jag att det bara var för underhållningens skull, men ganska snabbt märkte jag att det fanns så mycket mer än det – det fanns tjejer som behövde råd om familj och relationer. Då tänkte jag direkt att det kunde vara något för mig, eftersom jag inte har så många tjejkompisar.
”Jag har känt mig ensam”
Själv är hon inte en av de mest högljudda av de över 97.000 tjejerna i gruppen. Hon har inte vågat göra något eget inlägg ännu. Hon följer istället vad andra skriver, läser kommentarer, kommenterar själv – och skriver privata meddelanden om hon vill prata med någon. Hon har lagt märke till att det dyker upp ämnen som skapar lite hetsiga diskussioner, som att någon tjejs kille har varit otrogen, men för det mesta är kommentarerna peppande och positiva, säger hon.
– Man blir så glad när man till exempel ser ett inlägg där någon påstår att hon inte ser bra ut. Bara att någon vågar skriva om det så öppet är starkt. Och sen kommer alla fina kommentarer, ibland uppemot 1.000 stycken, där folk skriver att ”du är fin som du är” och så. Det där är ju något vi tjejer borde veta själva egentligen, men det är fint att se sånt – särskilt på internet där man är så utelämnad.
Läs också: Gruppen där 97.000 kvinnor delar varandras liv
Filippa Brors berättar att det viktigaste med tjejgruppen är insikten om att hon inte är ensam med sina problem. För Filippa handlar det om panikångest och återkommande svackor med depressioner.
– Jag vågar inte berätta om det, i min familj är det inget man direkt pratar om. Jag har pratat en del om det med min sambo och en av mina tjejkompisar. Men jag har känt mig ensam, för de kan inte relatera till det. När jag gick med i Honey & the bees upptäckte jag att ”oj, det är ju ganska många som mår som jag”. Även om kommentarerna är riktad till någon annan kan jag ta det till mig, eftersom de har samma problem som jag. Så jag läser dem och försöker få upp mitt mående på det sättet.
Pratar med tjejer från hela landet
Innan hon gick med i gruppen säger Filippa själv att hon varit ganska sluten när det gäller sina åsikter, att hon till exempel haft en ganska negativ inställning till islam.
– Det är många tjejer som är muslimer och när de skriver om sina erfarenheter så har jag lärt mig massor. Till exempel diskuterade vi det här med att de inte firar jul, och då fick jag en inblick i hur de tänker kring det, att det liksom finns olika nivåer även i islam, att vissa är strikta medan andra tycker om att julpynta hemma.
Även om hon själv beskriver sig som blyg berättar Filippa Brors att gruppen fått henne att öppna upp för några nya vänner, som befinner sig långt bort från hennes hem i Motala.
– Det är några tjejer som jag pratar med i en chattgrupp, vi snackar om allt möjligt. Vi planerar också att vi ska träffas i verkligheten. Det är så häftigt, de kommer från hela Sverige – som Skåne och Stockholm – men vi är så lika, säger hon och fortsätter:
– Det är det största, att jag inte längre känner mig ensam. Det finns så många tjejer där ute som mår som jag och det är inget konstigt med det. Det är skönt, att det finns någon som kan stötta mig när det inte känns som att någon i ens närhet kan göra det.