Även om semmelsäsongen numera är rätt lång – från jul till påsk ungefär – har landets konditorier extra bråda tider nu. Det bakas semlor av många typer och former, men vanligast är fortfarande den runda med pudersockergarnerat tak.

Det är inte lätt att rent visuellt avgöra om en semla duger eller inte.

– Man ska fråga konditorn vilken typ av mandelmassa som används, råder Martin Lundell, vd för branschorganisationen Sveriges bagare och konditorer som räknar med att varannan svensk köper en semla på tisdagen.

Enligt Arla märks svenskarnas vurm för bullen tydligt i försäljningsstatistiken. Under fettisdagsveckan säljer mejerijätten cirka 50 procent mer vispgrädde än en genomsnittsvecka, vilket motsvarar flera hundra ton.

– Folk köar för bakverket! Det är härligt att både den traditionella semlan och de nya varianterna, som semmelwrapen, väcker så starka känslor, säger Catarina Molin Österlund på Arla.

Bullen har en lång tradition. Sverige var katolskt när vi började äta semlor, men då utan grädde eller mandelmassa. Från början var bakverket trekantigt och först på 1700-talet blev det runt. Och ungefär 1930 lär en gotländsk konditor kommit på att spritsa vispad grädde under locket.