– Jag själv har aldrig vittnat om några bortträngda minnen i fallet Sture Bergwall, eller i något annat fall, och det finns ingenting i rättsprocesserna som visar att bortträngda minnen skulle ha någon betydelse för fällande domar mot Sture Bergwall.
Det säger minnesexperten och psykologiprofessorn Sven Å Christianson i en intervju för Psykologtidningen där han ger sin syn på sin roll i mordutredningarna mot Thomas Quick/Sture Bergwall.
Det är första gången som Christianson låter sig intervjuas efter att han hösten 2013 i Dan Josefssons bok ”Mannen som slutade ljuga” och i SVT-dokumentären ”Kvinnan bakom Quick” påståtts ha haft ett avgörande inflytande på att Quick/Bergwall dömdes för åtta mord. Mord som han nu har friats från.
Efter att ha tackat nej till en rad förfrågningar om intervjuer och att delta i debatter om det som kallats en av vår tids största rättskandaler bryter Sven Å Christianson nu tystnaden för att han, som han säger, vill informera om sin och psykologins roll i Quickutredningen.
Dragits med i Josefssons problemformulering
Han är mycket kritisk till journalistkåren och även till en del personer i sitt eget akademiska skrå, som han menar dragits med i Josefssons problemformulering.
Han avvisar också bestämt påståendena om att han skulle ha givit vetenskaplig legitimitet åt teorin om bortträngda minnen.
– Jag anlitades som konsult under förundersökningar för att skapa förutsättningar och riktlinjer för Sture Bergwall att återge sina minnen så korrekt och komplett som möjligt. Det handlade inte om några bortträngda minnen, utan enbart om att få honom att berätta och minnas så detaljerat som möjligt.
Han menar att juridik och psykologi har blandats ihop vilket kan upplevas förbryllande för många.
– Man har upplevt psykologin som ansvarig för fällande domar, vilket är en allvarlig felbedömning och det är klart att det måste kännas förvirrande.
Anlitades som expertvittne
Förutom att Sven Å Christianson anlitades som konsult av polisen under mordutredningarna mot Quick/Bergwall förde han också löpande samtal med den misstänkte seriemördaren i forskningssyfte och anlitades sedermera som expertvittne under rättegångarna mot honom. Roller som Christianson menar gick att förena
– Jag fick göra ett avvägande och ansåg att rollerna gick att kombinera. Domstolen kände till mina olika åtaganden och att den ville anlita mig som expertvittne var något domstolen fick ta ställning till. Det viktiga var att jag inte uttalade mig i skuldfrågan.
När det gäller Josefssons tes om psykoterapeuten Margit Norells inflytande på mordutredningarna mot Quick/Bergwall och Christiansons egen relation med henne menar han att Josefsson hittat en ”häxa” i enlighet med den gamla myten om en häxa som vill ont och skada andra.
– Att Margit Norell skulle vara ansvarig för Sture Bergwalls bisarra beteende, att först under en lång period erkänna en rad mord och 15 år senare ta tillbaka dessa, är absurt. Josefssons tes om att hennes inflytande varit så stort att det lett till ett antal domar saknar ju en mängd logiska steg.
– Margit har varit en pionjär på många sätt och hennes mod och utomordentliga kunskap har varit en inspirationskälla för mig. Att jag gick i handledning hos henne är ju i sig inget konstigt, det kan väl snarast ses som en kvalitetssäkring av mitt arbete som forskare och konsult, säger Christianson.
Ångrar inget
På frågan om han med facit i hand skulle önskat att han agerat annorlunda, svarar han att han inte skulle det.
– Jag skulle även i dag ge samma råd till polisen under förundersökningarna, vittna på samma sätt så som minnesexpert i domstol och även genomföra samtal med Sture Bergwall som jag hade med de förutsättningar som då var kända. Men det var en komplex situation att hela tiden hålla isär skuldfrågan och samtidigt biträda polisen. Min uppfattning är att jag ändå lyckades hålla isär skuldfrågan, vilket också syns i domarna som inte fäller Sture Bergwall utifrån några psykologiska förklaringar.
Intervjun med Sven Å Christianson kan läsas i sin helhet i det senaste numret av Psykologtidningen.