Johan Asplund var bara 11 år när han försvann. Hans mamma hade som vanligt gett honom frukost på sängen den där morgonen den 7 november 1980, när hon pussade honom hejdå låg han fortfarande kvar i sängen och läste en serietidning. Klockan 8 syntes han påklädd utanför sin ytterdörr. Det är sista gången någon såg Johan. På väg till skolan försvann pojken, och 1993 erkände Thomas Quick att han fört bort Johan och mördat honom, ett mord Quick dömdes för 2001. 2012 frikändes Quick, och Johans försvinnande fortsätter vara olöst.
”Någon måste ta ansvar”
När Bergwallkommissionen i dag kommer med sin rapport om Quickdomarna hoppas Johans pappa Björn Asplund att man tar upp hur det kunde gå så fel och vem som bär ansvaret.
– Om man nu kallar detta den största rättsskandalen i västerländsk historia så måste det finnas ett ansvarsutkrävande, även om det inte ingick i kommissionens direktiv. Det här har kostat staten hundratals miljoner och orsakat ett oerhört lidande för en väldig massa människor, någon måste kliva fram och säga ’vi tar ansvar för detta’.
”En liten krets drev alla ärenden”
Asplund tror inte att kommissionen kommer att ge så konkreta svar, men redan på förhand har de skrivit på DN Debatt att ett grupptänkande i utredningarna ligger bakom mycket av det som gick fel – något Björn Asplund håller med om.
– Det var en liten krets människor som drev detta i ärende efter ärende. Att samma utredare, åklagare, advokater, experter hanterar fall efter fall efter fall tyder på ett systemfel. Inte minst när Quick började erkänna mord på människor som fortfarande levde borde någon dragit i handbromsen och sagt att det borde komma in personer som med fräscha ögon kan titta på utredningen.
”Tillbaka på ruta minus ett”
Asplund hoppas att en liknande situation kan undvikas i framtiden.
– Man måste komma bort från att samma lilla trojka håller i så många fall.
För Björn och resten av Johan Asplunds familj innebär kommissionens rapport dock inget avslut, de är långt ifrån att kunna sätta punkt, 35 år efter sonens död.
– Det här innebär ju bara för oss att historien om Quick är avslutad, men vi är ju på ruta minus ett.