Efter fyra och en halv timmes väntan får vi till slut komma in genom den tunga ståldörren. Kriminalvårdens anstalt i Norrtälje har säkerhetsklass 1, det vill säga den högsta säkerhetsklassen för de mest riskfyllda intagna. Först ett tre meter högt staket. Sedan ett ännu högre elstängsel. Sedan en fem meter hög betongmur. Sedan ytterligare portar, slussar, vakter.
Han sätter sig ned. Vältränad. Fast handslag. Rösten är kontrollerad. Han visar först få känslor. Men det syns på halsen att anspänningen är stor. I natt somnade han klockan fyra.
– Det är klart att jag är arg. Jag är jättearg. Jag är arg på alla som har en tjänstemannaställning och som har struntat i rättsliga rutiner, säger Kaj Linna.
12 år i fängelse
Vi träffas i ett av besöksrummen. Vakten visar på alarmknappen med glaset vi ska krossa om vi utsätts för fara. Små plastleksaker i en korg på golvet. Målade giraffer på väggen. Stålpersienner och galler gör det omöjligt att ens se himlen genom fönstret.
Kaj Linna har bara varit utanför murarna en gång sedan han dömdes för exakt 12 år sedan av Luleå tingsrätt. Det var vid ett kort besök på en akutmottagning.
Du är 54 år gammal och du har suttit inne mer än en fjärdedel av ditt liv?
– Jag tänker mer på att jag suttit inne halva mina barns liv. Jag hoppas att det inte påverkat mig så mycket att jag blivit en sämre människa av det. Men jag tror inte jag blivit en bättre. Det här systemet är inte till för att göra människor bra. Det är till för att göra dem dåliga.
Har du kontaktat dina barn i dag?
– Nej, jag får inte prata med dem. Det var några månader sedan jag hade kontakt med dem.
Hälsa på mamma
Kaj Linna berättar att de flesta i familjen stöttat honom och trott på honom. Men det finns ett par som övertygades om att han var skyldig.
– Ett av barnen har jag inte pratat med under hela tiden jag suttit inne, säger han.
Vad är det första du skall göra om du kommer ut?
– Jag måste hälsa på min mamma. Hon är ju gammal också.
Ska du fira i kväll eller på nyårsafton?
– Nej, här får man inte fira någonting. Inte julafton, inte nyårsafton, inte födelsedagar. Men det här känns bra. Omtumlande. Det har tagit ett stort steg i rätt riktning.