Förtroendet för Åsa Romson har under en lång tid varit mycket lågt. Efter den senaste veckans kris sjönk det till sju procent, enligt en Sifo – mätning, som SVT beställt. Även bland de egna partikamraterna har tilliten till Åsa Romson minskat rejält. En stor farhåga är att Åsa Romson blir ett sänke, som det heter på statsvetarspråk, för Miljöpartiet i valrörelsen 2018. Romson anses ha gjort bort sig å hela partiets vägnar vid flera tillfällen, bland annat när hon förminskat såväl Förintelsen som terrorattentaten den 11 september.
Men kritiken handlar också om att hon böjt sig och inte stått upp för partiets hjärtefrågor i regeringen. När vapenaffären med Saudiarabien var som hetast sa Åsa Romson i en intervju att regeringen kan tänka sig att teckna ett nytt samarbetsavtal med Saudiarabien efter att det förhandlats om. Det är en politik som strider mot allt vad Miljöpartiet står för. Motsvarande kritik finns även mot Gustav Fridolin men han har en starkare ställning än sin språkrörskollega.
Kan bli lika svårt för Åsa Romson att sitta kvar som det blev för Mehmet Kaplan
Redan dagen efter att Gustav Fridolin och Åsa Romson stod tillsammans på ett podium i riksdagen och berättade att de vill sitta kvar som språkrör, men att de var öppna för konkurrens om positionen, kommer kraven på Romsons avgång, framförda i Aftonbladet. Magda Rasmusson, tidigare riksdagsledamot och ordförande för Grön Ungdom kräver att Romson avgår. Hon tror inte på att Romsons förtroendesiffror kan vända uppåt igen. Lennart Olsen, som var medarbetare i regeringskansliet när Miljöpartiet samarbetade med Göran Perssons regering, drar samma slutsatser. Åsa Romson borde gå för partiets bästa säger han. Förre språkröret och nuvarande EU-parlamentarikern, Peter Eriksson, var inte riktigt lika tydlig när han medverkade i Aktuellt igår, men även uttalade en oro för Åsa Romsons låga förtroendesiffror.
Om det är en medveten plan från den övriga partiledningen att peta bort Åsa Romson kan den gå i lås nu när tunga Miljöpartister sätter bollen i rullning och ropar på avgång. Det kan bli lika svårt för Åsa Romson att sitta kvar som det blev för Mehmet Kaplan, och av samma skäl. Motiveringen från Fridolin och även från Stefan Löfven var att det blev omöjligt för Kaplan att vara bostadsminister eftersom han var så ifrågasatt. En genusdiskussion skulle kunna uppstå om att det är just det kvinnliga språkröret som får gå. Men i Åsa Romsons fall lär, de som vill, kunna hitta tunga skäl att avfärda det perspektivet.