Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Krav på skolgång för barn till romska tiggare

Rädda barnen och frivilligorganisationer ifrågasätter slutsatsen att stöd till romska barn kommer att ge fler tiggare.

Sverige borde erbjuda de romska tiggarnas barn både skola, sjukvård och socialt stöd fullt ut från första dagen de behöver det, det kräver Rädda barnen tillsammans med stadsmissionerna i Sverige och Göteborgs räddningsmission i en ny rapport ”Mellan hopp och förtvivlan – en lägesrapport om minderåriga EU-medborgare i utsatthet”.

De ifrågasätter slutsatserna i den tiggarutredning som regeringen presenterade efter årsskiftet och kräver att Sverige fullt ut ska följa FN:s barnkonvention, som landet har skrivit under och förbundit sig att följa. Det finns upp emot 2.000 vuxna romer i Sverige i dag, och ett 100-tal barn till fattiga EU-migranter. I Göteborg rör det sig om 70 barn, men de finns även i större antal i Motala, Uppsala, och Umeå.

– Vi bör hjälpa de här barnen eftersom de kommer att växa upp i det här landet, de har bott här i många år och de barn vi möter i vår verksamhet är mer eller mindre göteborgare, säger Emil Mattsson, direktor för Göteborgs Räddningsmission. Han tillbakavisar att det skulle leda till en ström av romer som skulle söka sig hit om villkoren för barnen blev bättre i landet.

– Jag tror att om vi skulle erbjuda bostäder till de som kommer, de skulle man nog se en ökning, men Göteborg har ju haft en generös hållning i vård och skolfrågor i många år, och antalet barnfamiljer här är ganska konstant, säger Emil Mattsson.

Barnfamiljer stannar längre

Familjerna som kommer hit med sina barn skiljer sig från de som kommer som ensamma vuxna. Utanför en matsaffär i centrala Göteborg sitter Vanesa, en trebarnsmor som valt att lämna sina barn med sin gamla mor i Bulgarien. Hon skulle inte kunna tänka sig att ta med barnen, utan samlar ihop pengar och åker hem om en eller två månader igen.

Barnfamiljerna har en tendens att stanna längre, en del av dem i 5-10 år. Siktet hos den gruppen är ofta inställt på att förändra framtiden för barnen. Vi möter sjuåriga Denisa Anastasiu som kom hit för två år sedan. Hon går nu i en vanlig klass i en skola i utkanten av Göteborg.

– Jag kommer inte ihåg Rumänien, säger hon, jag vill bo i Sverige. Här får jag gå i skolan och göra läxor, det är kul.

Danisas mamma Cristin sitter intill och nickar.

–Jag vill att mina barn ska gå i skola i Sverige, och bli som alla andra, säger hon.

Skolgång efter barnkonventionen

Göteborgs stad har sedan 2007/2008 valt att tillämpa barnkonventionen när det gäller barns skolgång. Men andra delar som sjukvård och socialt stöd kan vara svårt att lösa, precis som i andra delar av landet.

Även om EU-migranterna betraktas som papperslösa efter 3 månader utan stadig inkomst, så omfattas de inte fullt ut av den lagändring som gjorde att papperslösa utanför EU fick tillgång till sjukvård och skolgång. I praktiken innebär det att de kan bli hårt skuldsatta av ett sjukhusbesök och kommunerna känner inte att de måste ge dem plats i skola.

– Det handlar också om ett europeiskt perspektiv, menar Emil Mattsson på Göteborgs Räddningsmission. Vi är ju med i EU, vi är också européer, vilket inte bara innebär att vi har möjligheten att tillbringa pensionen i Spanien, utan också att vi måste ta hand om vårt folk i Europa.