Efter en lång promenad genom några av Kumlaanstaltens kulvertar – iakttagna genom ett antal av anstaltens drygt 800 bevakningskameror – där vi passerar den ena låsta dörren efter den andra kommer vi fram till Riksmottagningen. Det är här som alla män som dömts till fyra års fängelse eller mer utreds och riskbedöms innan de placeras på någon av landets anstalter. Och det är här vi ska få information om Kriminalvårdens handlingsplan mot våldsbejakande extremism. Ett regeringsuppdrag som kom till efter terrordåden i Köpenhamn förra året då gärningsmannen antogs ha radikaliserats i fängelset.

– Vi har sex avdelningar med 10 intagna på varje avdelning, dömda för olika brott, som vistas här i sex till åtta veckor, berättar kriminalvårdsinspektören Johan Fritjoff som visar oss en av avdelningarna som vi får gå in på eftersom de intagna, eller klienterna som Kriminalvården säger, är ute på rastgården.

”Inget nytt med extremism inom kriminalvården”

Avdelningarna är placerade som ekrar med Riksmottagningens bevakningscentral som ett nav i mitten. De påminner lite om studentkorridorer med gemensamt kök och en liten soffhörna förutom de små bostadsrummen.

Kriminalvården har ju fått ett uppdrag att ta fram en handlingsplan för att förebygga och motverka våldsbejakande extremism i fängelserna. Är det något ni har märkt av här – att det kommer fler personer med den problematiken?

– Nej, det är inget nytt det här med extremism inom kriminalvården men det är självklart något som vi håller koll på. Vi jobbar ju dagligen med observationer av intagna. Det är ju det som är syftet med just den här avdelningen, att observera dem för att unna kartlägga eventuella risker så givetvis håller vi koll på en sån sak, berättar Johan Fritjoff.

”Vi måste förbättra utbildningen”

Det är också den bild som Kriminalvårdens säkerhetschef, Per Westberg, ger oss när vi intervjuar honom en trappa upp från de intagnas avdelningar.

– Kriminalvården har redan i dag en god verksamhet för att motverka och upptäcka radikaliserade eller personer som är på väg att bli radikaliserade och våldsbejakande i slutändan. Men det finns fem områden där vi måste vässa oss, säger han och nämner särskilt behovet av mer utbildning.

– Vi måste förbättra utbildningen för vår personal när det gäller fenomenet våldsbejakande extremism så att man kan skilja ett normalt religiöst beteende från ett beteende som är våldsbejakande. Att ha en tro eller politisk ideologi innebär ju inte att man är en våldsbejakande extremist. Det gäller att vår personal ska kunna se den skillnaden.

Föreslår ökad forskning

Förutom mer utbildning föreslår Kriminalvården att man:

• Inrättar en samordnare med ansvar för frågan om våldsbejakande extremism internt och externt gentemot andra myndigheter.
• Förbättrar samverkan mellan kommunerna och frivården så att det inte blir ett glapp när klienterna friges.
• Ökad forskning om bedömningsverktyg och behandlingsmetoder för att identifiera och behandla våldsbejakande extremister
• Kvalitetssäkrar företrädare för olika trossamfund som verkar inom Kriminalvården.

Men hur gör ni i dag med en person som är dömd för ett terrorbrott och som har en radikal religiös attityd eller inställning?

– Vi gör alltid en individuell riskbedömning av varje klient. Vi behandlar dem inte som ett kollektiv utan som individer med behov, förutsättningar, risker. Vi jobbar ganska aktivt med att försöka skilja på personer som försöker påverka andra att bli våldsbejakande extremister så att dom inte sitter tillsammans.

– Hur många bedömer du finns i svenska fängelser som har kapacitet att påverka andra?

– Mindre än en handfull skulle jag säga.

Sluten miljö extra känsligt

Personer som har dömts för terrorbrott – utgör de en högre risk?

– Nej det tror jag inte de gör, det är en bedömning från individ till individ och vad de har för bakgrund och hur det ser på det brott de har begått till exempel så jag tror inte att de utgör någon större fara på så sätt men vi är vaksamma.

Vad är den största risken när det gäller radikalisering i fängelsemiljön?

– Det är en miljö som är sluten och den som kommer hit är ganska känslig och påverkbar från andra intagna och där ska lampan lysa så att vi ser till att inte andra klienter inte påverka de som är svaga att bli våldsbejakanden.

”Kommer sannolikt att bli fler”

För närvarande sitter sex personer som dömts för terrorbrott frihetsberövade i Sverige. Samtidigt pågår flera rättsprocesser både i Sverige och utomlands mot flera svenskar som misstänks för terrorbrott och om de döms, kan komma att avtjäna sina straff i svenska fängelser. Vad har ni för beredskap för det?  

– Det kommer sannolikt att bli fler och fler. Men vår beredskap är god redan i dag. Speciellt säkerhetsmässigt eftersom vi har möjlighet att kontrollera deras kommunikation, telefon, brev, besökstillstånd till exempel.

Vad är den största utmaningen när det gäller personer som är förknippade med våldsbejakande extremism?

– Konsekvenserna av att en individ som vi inte har koll på kommer ut och begår ett terrorbrott som vi inte haft möjlighet att påverka.

Kriminalvårdens säkerhetschef vill gardera sig

Men Per Westberg återkommer ofta under samtalet till att man har bra koll på klienterna och deras kopplingar till varandra och till andra, underrättelseverksamheten, kontakten med polis och säkerhetspolis och att anstalterna, till skillnad från till exempel Frankrike som har stora problem med radikalisering i fängelsemiljöerna, har stor personaltäthet och ”luft i systemet”, det vill säga inte är fullbelagda som faktorer som är viktiga för att motverka radikalisering och våldsbejakande extremism. Inte desto mindre vill Kriminalvårdens säkerhetschef gardera sig.

Uppdraget till kriminalvården kom ju efter ett terrordåd i Köpenhamn där gärningsmannen antogs ha radikaliserats i fängelset. Kan det som hände i Danmark hända i Sverige?

– Ja det kan det göra.

– Hur gör ni för att det inte ska hända?

– Personer som blir dömda för brott som kommer till oss som vi vet är radikaliserade redan, de ska naturligtvis komma bättre ut (”bättre ut” är Kriminalvårdens vision och ”slogan”, min anmärkning) och inte vara motiverade att begå någon form av terrorbrott. Och sedan ska ingen kunna bli radikaliserad som inte är det som kommer till oss heller.